Er man i Ierápetra 2015, november

[Ylva A]

Det var bättre förr, då hade jag något att skriva om bl.a. om husdjur. Då hade vi kackerlackor, myror och loppor i huset. Med ökade erfarenheter kring livet här, har Ylva inte ens drabbats av något myggbett. Jag brukar klara av sådana angrepp. En anfallande hund blev jag dock biten av i september. Fel fot, det var mitt muskelskadade dansben, så han spottade ut! Såret var svårläkt och spåren syns fortfarande. ”Peristal”, vår tik, förser vi med överskottet från tavernabesök och köksbord. Hon är inte ett dugg kelig, utan väntar bara på maten. Kvarterets katter har mig som favorit. De kommer rusande från alla håll, när jag delar ut allt rens från de många fiskmiddagarna. Men vi har ingen huskatt. Husket bra!

Det var bättre förr, då hade jag tre kvinnor med i bilen, när vi åkte in på lördagsmarknaden. Nu är bara Ylva med. De andra två kommer inte rusande. Nifiko klarar bara av att gå i och omkring sitt hus. Pelagia får inte åka med oss för maken Georgos, men hon brukar ge oss nybakade kakor i smyg. Då säger hon: ”Berätta inte detta för Jannis (albanen). Han skvallrar för Georgos, när han kommer och dricker raki.” Nifiko beställde valnötter, sötmandel och salladsplant, som hon ville att vi skulle köpa på marknaden. Hon blir bättre för varje vecka som går, men jag tvivlar på att hon orkar följa med på marknaden i framtiden. 1 kg valnötter med skal, ½ kg sötmandel kostade 15 €, vilket vi tycker är dyrt. Själv sa hon: ”Den pirási = det spelar ingen roll”. Hon behövde ju dem. Men stenfrukterna var nog bättre och billigare på drachmens tid.

Ja, det var definitivt bättre förr! Då brukade det regna i november. Årets höstmånad har varit konstant solig med temperaturer över 20° ända till den sista dagen. Månadsnederbörden var bara 12 mm. Alla kommenterar att sommaren består och klagar över att man fortfarande måste vattna olivträden. Det som är sig likt, är att flertalet turister lämnade området i månadsskiftet, tavernorna i byn stängdes och att oliverna nu börjar skördas. Mängden detta år sägs av en del vara liten, av andra att det är ett bra år och av övriga, att det varierar från område till område. Slutsats = det är ett normalår, men bättre förr!

Barba (farbror) Kosta träffade vi för första gången för över 20 år sedan. Manolis för första gången förra året. Deras liv flätas ihop med våra på ett märkligt sätt, som det kan ske. Barba Kosta brukade gå på vår vän Nikos kafé, spela kort, röka cigarett, dricka raki och prata lite med oss med Nikos hjälp. Några år senare hade han med assistans av Nikos planterat två vindruvsplantor vid vårt hus utan vår vetskap. Fantastiskt! Det hände också att Nikos tog med honom ut till oss. Vi pratade till några glas raki och Barba Kosta lärde oss några nya snapsverser. Han kunde många! Vi besökte honom i familjens hus i Ierápetra, där han skötte sin sjuka hustru och en mängd vinrankor, som brukade ha jättelika klasar. Alltid glad, generös och typiskt grekisk. När Nikos och Effie stängde sitt kafé, upphörde kontakten mellan Nikos och Barba Kosta. Vi själva gjorde besök vid huset, men det fanns aldrig någon hemma. Åren har gått. Manolis (nu 60?) har ett kafé mitt i staden och det har hänt att vi stannat där och druckit kaffe tillsammans med Akrams kompis Milan. De två hade berättat om Manolis gamla illa skötta hus med igenväxt trädgård, som han inte brydde sig om att hålla efter. När Akram en morgon bad om skjuts till Ierápetra, där han skulle måla om taket på ett hus, visade det sig att det var Barba Kostas gamla hus! När vi dagen efter sökte upp Manolis, berättade han att Barba Kosta var hans pappa och att han hade avlidit i somras 96 år gammal. Nu blev det mycket att samtala om! Manolis har tidigare haft en bar och jazzklubb i staden.

Något som är bättre nu än förr är orken på gymmet. Jag har förlängt mina övningar från tidigare 30 till 40 gånger av ortodoxa- och styrkeskäl. 40 är ju det heliga talet mellan död och uppståndelse för Jesus. Det går kanske att återuppstå i ny skepnad och kropp? Styrka i vadmuskeln önskas. Dessutom vill jag ha mer hår på flinten, men vad skall jag träna då?
Nikos, en lång 35-åring på gymmet, som brukar gå omkring som en isbjörn på zoo, har alltid handske på höger hand. När jag frågade honom varför det bara var på en hand, berättade han att han var nygift och rädd att vigselringen skulle repas. Gjorde den det, var det ett tecken på att äktenskapet inte skulle hålla. Min ring har hållit i 26 år med 5 år på gym.

Vår avgud, en klippa uppe på berget, som vi alltid hälsar på, när vi gör vår morgonpromenad, har fått ett nytt namn. Stenis känns utagerat. Jag kallar honom för Zlatan istället. Gudabenådad hjälte med ett stenansikte som orubbligt kan hålla masken. Nu hoppas jag bara att stenstoden också kan lämna ett sådant härligt leende, som Zlatan ibland kan göra, när han sagt något roligt.

Vi har varit på kazáni vid två tillfällen. Om anläggningen är av den antika typen och eldas med ved, brukar man lukta böckling, när man kommer hem. Nu fick vi vid ena tillfället komma till en taverna i grannbyn Ferma. De hade byggt ett enkelt hus och köpt en helt ny kokare och kylare i blänkande koppar. Allt sköttes halvautomatiskt och rationellt. Ingen tömning av kokkärlet behövdes, utan man kunde direkt spola ut de kokta druvresterna med vattenslangen utanför huset. Förbränningen av olivkärnor skedde med lufttillförsel via fläkt, så effektivt att ingen röklukt kändes. Anläggningen såg ut som den på Naxos vid framställning av kidoni (se Resebrev maj 2015). Framför allt, förbränningskärlet hade sitt utlopp i toppen, så att en viss kolonneffekt uppstod. (Se ”Er man i Ierápetra 1996”). Rakin höll som vanligt knappt 20 % etanol. Kretensare från byn, 3 generationer, var närvarande. Här får barn i alla åldrar vara med. Vi blev som vanligt väl trakterade med massor av mat och raki. Tänk så god stämning kretensarna familjevis kan skapa kring sig. Den gamla kokaren måste man krossa, vilket var ett krav från myndigheterna vid nyinköp.

En sak är definitivt bättre nu än förr. Vår förmåga att behandla språket, våga och kunna prata med vem vi vill! Ylva får ofta beröm för sina grekiska språkkunskaper. Jag då?

Nu drar vi hemåt för en vinter med barn, barnbarn och lekar i snön. Vi passar på att önska er en God Jul och en bra start på det kommande året. Förhoppningsvis återuppstår jag nästa år med nya brev från Kreta.

/Jannis