Länge sedan på Naxos

[Hasse]

Under inmundigandet av blekröda kärnfria vindruvor, retsinan på kylning att ge sig an efter lite fräsch sallad så kommer vi att i helgen få återse Naxos efter 16 års uppehåll. Gammal nostalgisk Theodorakis-musik strömmar ut medan framtagning av saker till att packa väskan också pågår. Egentligen är hela lägenheten ett packningsläger, känslan av att vara på väg lite, är en totalupplevelse INNAN resan har börjat. Så har det varit hela veckan, ett bevis på hur enormt stort behovet är att vara i Grekland de vanliga två veckorna varje sommar. Men så koncentrerat behovet känns och så få veckor som denna känsla verkligen kommer, märkligt. Och vi ska kalla oss "grekgalningar", "hobbygreker", "låtsasgreker" och dylikt? Som så mycket annat, det går bara inte att förklara.


Naxos ja - där misslyckas man inte, där kan man hitta precis vad man önskar, där kommer våra små önskningar, behoven att slå in och det går nog inte heller att beskriva och berätta i detalj vad det handlar om. Stränder, bergsbyar, se Naxosbornas vardag, ta del av matkulturen, träffa folk, vilka det än må vara. Där, några trevliga områden vi siktar på.


Bara en bekymmerslös tillvaro, få tänka på enbart glädjeämnen men ändå inte slöa bort alltför många timmar. Dagarna kommer att få lite planering, busstidtabellen kommer att få spela en rätt stor roll. Det finns MASSOR att nämna, vi flyter just nu omkring i ett slags odefinierbart rus, MER ÄN NÅGONSIN som det känns.


/ Hasse