I allafall...

[Monica P]

...var sällskapet trevligt.

Det finns en grupp människor här på ön som jag är klart imponerad av. De är den förening som sen länge, långt innan flyktingvandringen blev enorm, har hjälpt olika människor med problem , med några mål mat, kläder, rådgivning och allt möjligt annat.

När sen den kolossala anstormningen av folk drabbade öarna här i öst blev det fokus på organisation: vad var polisens och hamnpolisens roll, vad kunde kyrkan göra och vad skulle "MKO" , förkortning för icke-statliga organisationer, göra.

Trötta, sjuka, genomfrusna, rädda människor klev iland från hamnpolisens båtar och fick vänta på registrering. Ett mål mat och torra kläder blev första prioritet på vår ö liksom på alla de andra här i öster.

Ett antal katastroflägen med drunknade människor svetsade ihop gruppen som ordnade telefonkedjor och vem-gör-vad-listor.

Alla vet hur det blev sen. Totalstopp för fortsatt vandring norröver. EU-avtal med Turkiet. Kaos i alla led. Krav på ID bland MKO-folket.

Vår lilla grupp har överlevt både kaos och ändringar i hanteringen. Den här tiden kommer det en tunn liten ström av flyktingar till Kalymnos, och de fraktas nästan omgående till "Hot Spot" på Kos. Polis och hamnmyndighet har ansvaret för mat första dagarna, så det är ingen huvuduppgift längre.

Kläder har vi massor av, problemet är att få ordning i förrådet. Jag var där nu i dag, vi försöker sortera sommarkläder från vinterdito, barn-kvinno-mans...filtar, täcken, skor, leksaker...det finns massor som folk har skänkt. Inte allt är användbart, man undrar hur folk tänker, har man sett det som en anledning att tömma sina gamla garderober?...

Men gänget är fint, tjejer och tanter av alla sorter, enstaka män också, och det skojas och skrattas en hel del. En kväll i veckan har vi träff och planerar kommande vecka. Jourer organiseras, problem diskuteras.

Hela våren har jag hållit mig hemma av kända skäl, men nu vill jag vara med igen, det känns rätt och roligt. Kan man dessutom göra lite nytta , desto bättre.