#1
|
||||
|
||||
Intressant bok om den grekiska ekonomin.
Hos Engelstad är samma händelser skildrade i ett efterhandsperspektiv. Redan på de första sidorna avslöjar hon att Syriza-anhängarnas förhoppningar efter åtta månader gått över i resignation eller förtvivlan. Hon konstaterar vidare att ”ingenting blivit som det skulle” och att ”(k)nappt ett enda av Syrizas vallöften genomförts”.
I bokens fortsättning ger Engelstad en initierad skildring av den ojämna kamp som pågick mellan Greklands regering och den övermäktiga Trojkan. Det är en nedslående berättelse. Gång på gång ser vi hur Tysklands förbundskansler Angela Merkel och hennes finansminister Wolfgang Schäuble cyniskt utnyttjar grekernas nödläge för att främja det egna landets intressen. Så är det till exempel när de tvingar den grekiska staten att sälja ut sina mest vinstdrivande företag till tyska intressenter. Så är det också när de vill förbjuda grekerna att använda ordet ”färsk” i samband med mjölk. På så sätt ville Merkel göra det möjligt för de tyska bönderna att konkurrera ut sina grekiska kolleger. Att Trojkan under den aktuella perioden lyckades krossa grekernas motstånd berodde enligt Engelstad till stor del på en bristande politisk erfarenhet inom Syrizas ledning. Framför allt fanns där en övertro på motståndarnas villighet att låta sig påverkas av goda argument. Detta innebär dock inte att Engelstad skulle se Syrizas regeringsinnehav som helt förfelat. Redan i inledningen förklarar hon att hennes berättelse inte bara handlar om ”hopp, makt och förtvivlan” utan också om ”nya möjligheter”. Vad dessa möjligheter består i blir dock inte helt klart i Engelstads bok, även om vi får en antydan i slutkapitlet. I anslutning till den slovenske filosofen Slavoj Žižek menar hon där att Syrizas framgånger och nederlag lett till ett intellektuellt uppvaknande. Engelstad fördjupar sig inte i detta, och det kan man kanske inte begära; hennes fokus ligger ju på politiska skeenden under en kritisk period – som hon för övrigt skildrar med bravur. Det hindrar inte att det kunde vara väl värt att följa upp hennes tankegång. Och för den som vill göra sig det besväret finns det mycket att läsa som skulle kunna bidra till den pågående krisens lösning. Syrizas maktövertagande har ju satt fokus på en imponerande krets av briljanta debattörer och internationellt erkända forskare som för längre eller kortare tid anslutit sig till partiet. Inte minst gäller det ekonomiprofessorerna Yanis Varoufakis, Euklidis Tsakalotos och Costas Lapavitsas. Ett annat exempel är Stathis Kouvelakis, verksam som professor i politisk filosofi i Paris och vid King’s College i London. Arne |
|
|