#1
|
||||
|
||||
Brännässlor
...har jag gott om. Efter de rikliga regnen har de satt fart och finns nu i riktiga drivor ihop med såna där gulingar som liknar harsyra och som inte ens får och getter äter.
Nässelsoppa står inte på menyn här, så jag sätter på mig handskar och river och river. Ofta följer rötter med och en jordklump, det är ännu fuktigt i jorden. Håller jag på så här kommer den ynka kvarvarande jord vi har på tomten att hamna i kompostlådan ihop med grönskan. Många säger att det är bäst att inte lägga ogräs i kompostlådan, men här ar ALLT ogräs, så jag struntar i de goda råden. När det torkar upp lite ska jag bränna kvistar också, som Hasse Alfredsson skrev en bok om. Först ska dock vännen Menelaos komma och klippa ner vinrankorna, han gör det så bra. Tjocka röda Kokkinoulis gör mig sällskap, snarare välter han mig i sina vänliga krumbukter. Han tycks inte lida av brännässlorna, eller så är han en cool kille och låtsas som ingenting. Om någon vet hur man tar död på brännässlor tar jag emot såna råd. -De är lite annorlunda än såna som växte kring lagårn hemma i Jämtland: frodigare, grönare, större blad, inte så ilskna. Det fanns ett brunnshus på vår gård, där det hängde liar och andra farligheter. Där fick nässlorna växa fritt, antagligen för att barn skulle hålla sig ifrån det där huset. Slipstenen stod där också, har du dragit slipsten? (När man ideligen förirrar sig in på barnatiden håller man på att bli åderförkalkad. Där ser man...) Ikväll är det en kväll med nöjesliv: först ska jag till å-hemmet och mata Jaja med yoghurt och banan och prata med fru Katerina, den enda i det rummet som inte är åderförkalkad, vi har det trevligt. Hon har barnen i Australien så det blir inte så ofta besök. Sen ska jag till Amoni som har REBETIKO-kväll, sälja biljetter och vin och sjunga med, älskar rebetika. Bara nöjen, ska ju vara nyttigt mot åderförkalkningen. |
|
|