Kolmörka kvällar

[Monica P]

Inte brukar det vara såhär mörkt om sommaren?

Jag åker till svärmor på å-hemmet ungefär varannan dag, alternerar med maken. När jag åkte strax innan halv sju var det redan mörkt och då menar jag mörkt, ingen måne, disigt, glest med gatubelysning, sommarhusen tomma.

Just 18.36 tändes de många lysena längs vägen ner till stan och Pothia låg som en stjärnkarta där nere.

På sommaren är det mer folk i farten, man sitter på sina verandor, tätare trafik, det känns inte lika mörkt då.

Jag mötte tre bilar och en moped samt tre hundpromenerande personer. Det är sex kilometer dit och fem hem (Lite enkelriktning rör till matematiken). Var är alla? Är det något bra på TV?

Javisst ja, vinter-OS. Den danska tjejen som var flaggbärare för Danmark har en pappa från Kalymnos, så vi är stolta över henne. Jag skojar inte!

Vi har duktiga friidrottare här, ungdomar som vunnit Balkanmästerskap och mer. Det finns bra idrottslärare förstås, som hittar och uppmuntrar talangerna och inte bara de bästa. Tyvärr krävs det fullt engagemang vid gymnasiestudierna, så då slutar många med idrotten. Vintersporter är det inte tal om, men på fastlandet finns det åtskilliga skidorter.

Min väninna i Kramfors berättar om snö och snö och snö, ha det så kul, jag har inte tänkt skotta mer i mitt liv. 61 vintrar i Sverige räcker så bra.

Bara för att retas kan jag berätta om fantastiska dagar med alltmer värmande sol, blommande mandelträd, spralliga katter och kvittrande småfåglar.