Tanter.

[Monica P]

Fem dagar och nätter har jag tillbringat på sjukhuset med min gamla svärmor (96) och bara varit hem för att duscha och äta och kolla läget. Nån dator hade jag inte heller, för efter en uppgradering hade massor av saker förändrats, så min älsklingsdatanörd fick tillbaka den.

Rätt konstigt, man är så van att allt ska funka.

Det är inget allvarligt med den gamla, men sjukvården här fungerar som den gör för att man har släktingar med sig som sköter det mesta som sjukvårdsbiträden (heter det fortfarande så) gör i Sverige.

Om detta kan man tycka mycket, det tar vi en annan gång...

Jag använde dessa dagar och nätter till att kontemplera över varför jag är så väldigt förtjust i grekiska tanter ! Jag har skrivit om det förr och det gäller än.

Prata om en viktig person i samhället! Hon håller i portmonnän, barnbarnen, sina gamlingar, hushållet, kyrkligheten, grannarna, hon är oumbärlig.

Jag har lärt mig att på intet vis underskatta tanten, för bakom den ofta robusta och lite gammeldags bilden hittar man en kunnig och klok person, något resignerad och trött, men beslutsam att klara av det som nu bekymrar henne.

Generaliseringar slår förstås förfärligt fel, så jag kallar tanten Evdokia eller Kaliopi eller Fokaina, det är henne jag menar, ni har träffat henne. Lite kraftig med stabbiga ben och hes , för pratar gör hon gärna. Lagar utsökt mat! Städar mycket, det hänger alltid mattor över balkongräcket. Tilltalas med "thia", (moster/faster/tant) av alla som är nån generation yngre.

Allt som händer i kvarteret diskuteras förstås sinsemellan tanterna och åsikterna är grundmurade...extra kul låter det i mina öron eftersom kalymnosdialekten är underbar, direkt jämförbar med min barndoms jämtländska .

Jag är ju tant, också, och får heta thia i alla möjliga sammanhang. Inte mig emot.

Så nu sitter jag hemma och brottas med datorn , men om en stund ska jag klä mig i jeans och mockajacka och jumpadojor och ta moppen till sjukhuset igen, så kan en tant också göra.