Veranda, altan, terass, uteplats

[Monica P]

-det kan ju kvitta vad man kallar området som vi här i varma klimat uppskattar något så väldigt mycket.

I mitt jämtländska hem hade vi inte så stora behov av såna konstigheter. Hela gårdsplanen var en prima terass med några gamla trädgårdsmöbler som fick göra tjänst nån månad ( om man inte nöjde sig med att sitta på sparken, som en skröna säger). Det fanns en tillbyggd balkong som inte passade till huset, men bara för att hänga tvätt och vädra mattor på.

Somliga hus hade förstukvist med snickarglädje som inramning. Det var så fint , tyckte jag, och skulle ha velat ha en sån hos oss också.

Sen har jag bott i olika hus, ofta med en ganska trång balkong, men en riktig veranda, terass, altan- det har vi verkligen här , på två sidor av huset, bred och lång med överbyggnad. Där sitter jag varenda kväll när det är varmt, med min kaffekopp och bok och nån katt i knät. Lite grönska i form av basilika i krukor, en hibiscushäck mot vägen, vinrankor som måste hållas efter annars invaderar de området... lite olika sittplatser att välja på.

Inte sällan är grekiska hus byggda för sommarvärme, vilket man beklagar på vintern...men o, denna generösa veranda, den vill jag inte vara utan.

Maken kan snickra och slipa och måla vid en medförd svensk snickarbänk, mycket beundrad av bekanta, ja bänken alltså.

Man hittar alltid ett hörn i lä, vid behov, eller solvärme, om det var det man ville ha. På ena sidan är det högt över nedre trädgården, jag kan känna det som att jag åker båt , man får ha fantasi...

Vad vi inte kan göra: äta ute. Det lockar inte bara katter utan också getingar . Sen fordras det avspolning eller vaskning mest varje dag om man inte vill ha Saharadamm överallt.

Men det gör detsamma, min veranda är mig kär !