Höstvisa

[yannis]

"Vägen hem var mycket lång
och ingen har jag mött,
nu blir kvällarna kyliga och sena.
Kom trösta mig en smula
för nu är jag ganska trött
och med ens så förfärligt allena.
Jag märkte aldrig förut att mörkret var så stort,
går och tänker på allt det där som man borde.
Det finns så mycket saker som jag skulle sagt och gjort
och det var väldigt lite jag gjorde.

Skynda dig älskade, skynda att älska,
dagarna mörkna minut för minut,
tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut."

I ett år nynnade jag den sången innan Arne flyttade upp till mig den 1 maj 1986. Och idag nynnar jag den igen. Arne somnade in igår den 8 december efter bara drygt 2 månaders cancersjukdom. Dom sista 6 veckorna bodde han på underbara Axlagården där även jag ofta övernattade.


Arneälskade djur.

Vårt liv har präglats av att vi alltid haft roligt tillsammans. Nu blir livet mycket tristare för mig. Men jag kan glädjas över alla fina minnen vi haft tillsammans. Och jag kommer inte att överge Grekland.

Eftersom vi inte tillhör något religiöst samfund kommer ingen begravning att äga rum. Arnes aska kommer att spridas i en minneslund eller i havet. Vi har aldrig gillat ord som "RIP" eller "Vila i frid", så vill någon ge en kommentar vad ni minns av Arne i dråpliga/roliga uttryck från honom, som har stannat kvar i era minnen. Jag själv har hur många som helst.

Man har inte varandra i evighet. Så ta hand om dina vänner och närmaste!

Birgitta.


Arnes utsiktden sista tiden.