Kalimera Grekland

Gå tillbaka   Kalimera Grekland > Kafé Kalimera

 
 
Ämnesverktyg Visningsalternativ
Prev Föregående inlägg   Nästa inlägg Next
  #1  
Gammal 2019-08-03, 07:27
AkeP AkeP är inte uppkopplad
 
Reg.datum: jul 2010
Ort: Uppsala
Inlägg: 21
Standard Positiva minnen från Grekland.

Några positiva minnen från resor till Grekland från 1975 till 2018. Del 1.

Av alla öar som vi besökt har de allra flesta gett oss bestående, positiva minnen. De fåtal negativa upplevelserna har vi förträngt. Här kommer några positiva minnen utan tids- eller rangordning.

Kreta
Den första resan, 1975 gick med Fritidsresor till Kreta.
Juntan hade då fallit och alla kunde åka dit med hedern i behåll. Hersonissos blev den först orten vi valde. En ort som då var tämligen oförstörd av turism. Vi deltog i arrangerade utflykter till Chania med Kazansakis grav, Matala med grottorna där hippies hade bott, Faistos och givetvis Knossos. Med på utflykterna fanns då guiden Urban, en mycket kunnig person som kunde förmedla allt vi kunde önska oss av kultur och historia. Vi har aldrig senare stött på en bättre guide. En liten detalj var att han alltid tog av sig sina solglasögon när han, vänd mot oss passagerare, berättade under varje busstur spännande och informativa historier om de orter vi skulle besöka.
I Hersonissos fick vi också den bästa grekiska salladen som vi någonsin ätit som bl. a. bestod av hemlagad fetaost och vattenkrasse.
I Falassarna upplevde vi den mest underbara stranden med rosa sand som gav vattnet samma färg.
En kombinerad buss/båttur på södra Kreta till Sougia, Ag Ruomeli, Loutro och Sfakia kan vi också rekommendera.

Lipsi
En dam på restaurang Calypso lärde oss att även att äta fenorna på friterade barbouni. En delikatess. Här fick vi också lära oss att servitörens portlak, från egen trädgård, var rik på omega3.
På Panorama Studios fick vi också en överraskning i form av flera nyfriterade barbouni som erbjöds oss av dottern i huset. Pappan var fiskare. När vi skulle resa vidare bar han våra väskor ända in i Nisses bageutrymme.
På hemväg till fots i värmen från badviken Platia Giallos stannade en bil, som sedan länge skulle ha skrotats, och chauffören erbjöd oss skjuts. Vi accepterade med glädje och packade in oss bland bambukäppar och fiskredskap i den lilla hytten. Det var inte tal om någon ersättning för resan.

Fourni
Första besöket var ett dagsbesök från Samos med Flying Dolphing. Vi satt på ett kafé i hamnen och väntade på båten tillbaka till Samos. Koula, dottern till Toula kom förbi och frågade om vi inte ville tillbringa väntetiden i ett av hennes rum, Toula rooms, sträcka ut oss och duscha. Utan kostnad. Vi tackade givetvis för erbjudandet. Vi har bott där åtskilliga gånger under senare år.
Några år senare åt vi på Nickos, Den klassiska hummer med spagetti med en gigantisk rulle hushållspapper på bordet. Nickos fru undrade om vi hade varit där tidigare. Ja, sa vi men hur kan du känna igen oss? Det är mitt jobb kom svaret snabbt.

I Kambi, en liten by utanför, satt vi och åt lunch på Georgios Fisch taverna och ville ha barbouni. Tyvärr hade bordsgrannen, en typisk grek med silverfärgad mustash, redan beställt alla barbounis som ingick i dagens fångst. Han uppfattade vår besvikelse och lämnade över en fisk till Christina. Vi återgäldade gesten med att lämna en halv liten flaska Plomari ouzo till honom och hans fru. Tidigare kunde vi beställa fisk direkt från båten när Georgios kom tillbaka från fisketuren, vilket vi missade denna gång.

Uppe vid kyrkan fanns en restaurang, Kali Kardia, vars servitör också kände igen oss från tidigare års besök. Utmärker vi oss så mycket?

Uppe vid torget kan man också tillbringa någon timme på kafé Stelios och studera kommersen vid bageriet under inmundigande av något drickbart. I och utanför bageriet träffades många av byns invånare under förmiddagarna för informationsutbyte.

En präst från Skotlands BBC skulle göra en resa i St Johannes fotspår och reaktionen när han trodde, efter färden från Samos, att han var på Patmos och inte på Fourni, är ett annat roligt minne, för oss men inte för honom. Mycket semaforerande med armar och ben, dock inga svordomar på någon skotsk dialekt, så vitt vi kunde höra. Han ringde också hem till sin fru och frågade var Shirley Valentine fanns i Grekland.

Del 2 kommer inom kort.

Flera och utförligare beskrivningar av flera våra resor återfinns under Resebrev.
Åke och Christina
Svara med citat
 


Regler för att posta
Du får inte posta nya ämnen
Du får inte posta svar
Du får inte posta bifogade filer
Du får inte redigera dina inlägg

BB-kod är
Smilies är
[IMG]-kod är
HTML-kod är av



Alla tider är GMT +2. Klockan är nu 01:45.


Powered by vBulletin® Version 3.8.8
Copyright ©2000 - 2025, Jelsoft Enterprises Ltd.
KALIMERA & TA DET LUGNT