Ett mirakel, fast inte i Grekland

[Netwolf]

Lite OT men ändå. En berättelse om ett mirakel på Cypern. Sant eller inte. Det är upp till betraktaren. Själv är jag inte speciellt religiös, men jag uppskattar en god story. Som denna.

1947 var det svår torka i den lilla cypriotiska byn Galinoporni (Kaleburnu på grekiska). Cypern var vid den tiden en brittisk koloni, sen osmanska riket lierat sig med tyskarna under WW1. Galinoporni var en s k turkcypriotisk by och befolkningen var muslimer. Men man talade grekcypriotiska! Detta för att när ottomanerna ockuperade ön på 1500-talet, tog sig de muslimska männen grekcypriotiska flickor till fruar. De talade ju bara grekcypriotiska och lärde dessutom sin avkomma språket, så därav språket.

I byn fanns en gammal grek-ortodox kyrka, som hade byggts i närheten av en helig källa, Agia Anna. Kyrkan hade genom seklerna förfallit i muslimernas styre, men källan producerade fortfarande vatten.
Torkan plågade byborna och de bad till Allah om regn, men inget hjälpte. De var medvetna om kyrkan och källans existens och visste att det var heligt vatten. Till sist uppsökte de källan och drack av vattnet och bad till de grekiska helgonen, men inget regn kom ändå.

På andra sidan, längre norrut bortom bergen (detta är på nordligaste spetsen på det som idag är turkcypern), låg den lilla byn Rizokarpaso. Den byn var bebodd av grekcyprioter och religionen var givetvis grek-ortodox.
En dag när bybor från Rizokarpaso, tittade till sina får o getter vid en bit land som de ägde i närheten av Galinoporni, blev de kontaktade av byinvånarna. Märkligt i sammanhanget för grekerna, var att alla pratade grekiska!

Turkarna sa till grekerna att de led av den svåra torkan och att de bett till de grekiska helgonen och druckit vattnet från den heliga källan, men att inget regn kom. De ville att grekerna skulle be för deras skull, då de trodde att deras muslimska böner inte var starka nog.

Grekerna återvände till sin by och funderade. De hade själva märkt av torkan och bett till gudarna, men de lyckades inte heller frambringa regn. De talade med sin lokala präst och berättade om den nöd som turkarna upplevde och att de ville att de skulle be för dem.

En tanke föddes om att be vid den gamla kyrkan i Galinoporni, istället för hemma i byn. Kanske det skulle vara kraftfullare? Sagt och gjort. En procession tågade iväg över bergen med altare, bönestol, ikoner och hela kittet. Många greker var med för att bära, men det tog dem ändå flera timmar att nå fram. Turkarna mötte upp mangrant och bjöd grekerna på ost, oliver och bröd. Den grekiska prästen tog på sig sin ceremoniella dräkt och började be. Både grek-ortodoxa och muslimer, föll på knä och bad tillsammans. T o m den lokale Imamen föll på knä och bad tillsammans med den grek-ortodoxe prästen. INGEN hade sett något liknande tidigare!

När allt var över var stämningen uppsluppen och glädjefylld, för alla trodde att bönerna skulle hjälpa. Turkarna hjälpte t o m grekerna med att bära tillbaka alla grejer till Rizokarpaso. När de sedan var halvvägs tillbaka till sin egen by, mörknade himlen och regnet började falla. Det regnade sen hela dagen och natten och det var ett riktigt störtregn.

Sen dess har grekcypriotiska pilgrimer sökt sig till källan vid Agia Anna, för att be vid torka. Äldre turkiska bybor, har då sett till att utfodra pilgrimerna. Precis som de gjorde den gången 1947.

True or not, men visst visar det att människor kan leva i fred med varandra trots olika religioner.

Storyn finns här.

/Netwolf