Jag längtar till Tilos. Igår. Idag. Imorgon.

[Kalimera]

Jag längtar till Tilos. Igår. Idag. Imorgon. Det jag längtar mest efter är en längtan efter något som ytterst få längtar till. Hängde ni med? Knappt jag själv gör det, men jag vet vad jag menar.

Det jag kan längta mig galen efter är att gå upp tidigt på morgonen. Kolla in den vackra soluppgången från Annas Studios. Göra i ordning min frukost. Sätta mig på baksidan av Annas Studios och titta ut över de rofyllda bergen. När jag ätit min frukost klart hämtar jag min kikare och fyller på mitt kaffe. Sedan sitter jag där i all enkelhet och tittar på fåglar, och njuter av stillhet, tystnad, kaffe och förhoppningsvis en och annan rar fågel. Det är både rofyllt och spännande på samma gång. Allt det där längtar jag efter, men det är inte det jag längtar mest efter.

När jag ätit min frukost, druckit mitt kaffe och förhoppningsvis sett en hökörn (har hänt två gånger!) så packar jag min dagryggsäck och ger mig iväg. Målet är det lilla kapellet Agios Ioannis som ligger ovanför mördarbacken, som börjar vid den lilla hamnen Agios Stefanos, mittemot Livadia. Agios Ioannis är för övrigt mitt favoritkapell i Grekland.




Kapellet Agios Ioannis.


Där är så underbart att bara sitta och bara vara. Oftast är jag ensam där, men ibland sitter där några andra och filosoferar, inte så sällan kommer någon förbi som ska på vandring. Här har jag mött många underhållande själar, som precis som jag söker lugn och ro. Agios Ioannis är en plats som sannerligen inbjuder till intressanta samtal med helt okända människor. Jag vet inte vad det är, men något är det. Men det är inte det jag längtar mest efter.

Det jag längtar nästan allra mest efter är att sitta utanför kapellet Agios Ioannis och titta på fåglar. För de flesta låter det antagligen hur skruvat som helst. Varför sitta där i skuggan och glo på fåglar när man kan ligga på en solstol och sola? Bra fråga. Men för mig är det precis tvärtom. Varför ligga på en solstol och sola när man kan sitta och titta på fåglar i skuggan utanför Agios Ioannis? Men det är inte det jag längtar mest efter.




Jag och min kikare.


Det jag längtar allra mest efter är det som händer efter mitt sorglösa besök hos Agios Ioannis. Och det är att sakta, sakta, sakta gå tillbaka till Livadia, sätta mig på Restaurang Armenon, beställa in en grekisk sallad och en kall öl, och titta på havet. Sån är jag.




En grekisk sallad och en kall öl på Armenon i Livadia.