Vilsevandra

[UllaC]

Hur är det, hittar ni alltid rätt på åsne-och getstigar i Grekland?
Vi har vid flera tillfällen kommit alldeles galet. Det gör egentligen inte så mycket för man får ett roligt minne, men ibland kan det bli lite pinsamt. Som till exempel på Amorgos.
Vi var första gången på Amorgos och skulle naturligtvis ta oss upp från Katapola till Choran. Jag hade läst om den vackra stigen upp och var säker på att jag visste hur vi skulle gå. Vi började vår vandring och hamnade snart i ganska tät vegetation. Min man ramlade in i taggiga buskar och det kom getter och glodde på oss. Vi vände. Kom fram till bebyggelse igen och frågade en ung grek om vägen till Choran. Han tittade på oss och sade: Man kan inte gå dit. Det går buss från byn.
Vi hamnade istället på en taverna med en kall öl. Det var jättevarmt så det smakade väldigt gott.

Nästa dag hittade vi den rätta vägen upp och även en annan väg tillbaka till Katapola.

En annan gång skulle vi gå från Tholaria ner till Egiali och valde fel stig i en korsning. Hamnade i högt gräs vid ett litet kapell. Gick tillbaka till Tholaria och tänkte ta bussen men vi var hungriga och trötta
(och genomsvettiga). Satte oss istället på en jättemysig liten taverna och åt en kanongod greksallad med den lokala, underbart goda osten. Där satt också några pratglada fransmän så det blev en mycket trevlig lunch. Återvände på den rätta och enkla stigen till Egiali.


Nästa vilsevandring var också på Amorgos. Vi skulle gå till det omtalade Profit Elias. Tog bussen till Choran och frågade på bl.a. postkontoret hur man skulle gå. De visste inte var Profit Elias ligger. Jag hade en karta som jag tyckte att jag hade läst ordentligt. Vi började gå på vägen mot Egiali. Eftersom jag hade läst kartan innan så fick den ligga kvar i ryggsäcken. En vänlig kvinna stannade sin bil och frågade om vi ville ha skjuts men vi skulle ju vandra så vi tackade nej. När vi hade gått en bra bit på vägen tog vi fram kartan och såg att vi skulle ha vikit av långt tidigare. Tillbaka igen.
Nu hamnade vi rätt men uppmärkningen av stigen var väldigt dålig så vi kom aldrig ända upp utan vände och åt en god lunch nere i Chora. Alltså är Profit Elias fortfarande kvar på listan.
Men!..så mycket roliga minnen det blir av dessa vilsevandringar.
Vi har gått vilse på fler öar men det får bli en annan berättelse.
Ulla