#1
|
||||
|
||||
Eftertänksamhetens tid
Så kommer eftertänksamhetens tid. Nu börjar det bli kallt. Det går emot höst. Även om viss sommarvärme kämpar sig kvar, är det ändå obevekligt. Det doftar annorlunda, löven börjar anta andra färger än grönt och kvarglömda badkläder och flip-flops liger slängda här och där.
Det är höstens intåg vi bevittnar och det gör mig alltid en smula vemodig. I år är det extra kännbart, med tanke på det annorlunda året vi haft och har. Visst har vi haft det bra hemmavid, med skapligt väder. Viktigast är dock att vi och våra nära och kära, klarat oss undan viruset framfart hitills, vilket man självklart är extra tacksam över. Men faktum kvarstår. Vi kom aldrig till vårt kära Grekland och det är inte utan att man känner en sorg. Hösten brukar ju vara för att reflektera över årets resa. Berätta och minnas över ett glas rött i sterinljusets sken och med brasan sprakande i bakgrunden. Bilder ska sorteras och filmer färdigställas. Men, något sådant blir det inte i år och bara att prata resor gör en lätt deprimerad. Vill avsluta med att travestera den store Lundell, som formar mina känslor i en mening "Jag är hemma - ändå längtar jag hem..." /Netwolf |
|
|