Mina musikminnen del 2. Dizzy Miss Lizzy med The Beatles.

[Kalimera]

Mitt andra stora musikminne är ”Dizzy Miss Lizzy” med The Beatles. Julen 1965 fick jag och min syster en grammofon i julklapp av världens bästa Morfar, som hette Elvin. Jag var då sju år. Det var en sådan där skivspelare där högtalaren satt i locket. Ljudet var med dagens mått mätt uselt, men där, och då, lät det himmelskt.

Vi fick även LP:n ”Help” med The Beatles i julklapp. För att vi inte skulle kivas fick vi en sida var. Marie fick sidan 1 och jag fick sidan 2. Av någon anledning, som jag idag inte minns, fastnade jag för sista låten på sida 2, och det var Dizzy Miss Lizzy. (En av två låtar på albumet som Beatles inte själva hade skrivit.) Jag tror, men är inte säker, att det berodde på att Dizzy Miss Lizzy kom efter låten Yesterday, som var sååå långsam.



Jag spelade Dizzy Miss Lizzy om och om igen, och kunde snart texten utantill. Nja, där tog jag i, någon text lärde jag mig aldrig, men jag blev en hejare på att sjunga låttiteln: Dizzy Miss Lizzy. Alltid något.

Vad tycker jag om Dizzy Miss Lizzy idag? Jag lyssnar aldrig på den, men jag brukar tänka på den när jag hör Beatles på radion. (Jag lyssnar inte aktivt på Beatles idag.)

På nästa skiva i serien Mina Musikminnen lärde jag mig att texter också har stor betydelse.