Turbulent hemresa!

[Kajja]

Vi lämnade ett gråmulet Kreta med endast 23 grader igår em.
Om nerresan var den bästa jag har upplevt så var hemresan den värsta.
Vi hamnade i ett långt, rejält turbulensområde en stund efter start.
Det var en fruktansvärd upplevelse för flygrädda lilla jag
Vi hade fått platserna allra längst bak och satt på var sin sida av gången, så det var omöjligt att krypa ihop mot mannen för tröst. Utan bälte hade man nog ramlat av stolen,
Tårarna sprutade och en flygvärdinna som hukade bakom mig ropade genom oljudet "Madame, madame, don't be afraid, its normal".
Just då sket jag i hur normalt detta var och hade mest lust att trycka in bananen i nyllet på en oberörd kvinna som hade fullt upp med att tugga, i denna mardröm.
Ilskan och ångesten över att utsätta mig själv för detta helvete, när det inträffar, blir att man tänker eljest.
Nåväl, ner kom vi tillslut och landningen var helt smärtfri. Ordentligt tilltufsad och med spänningsvärk i kroppen, som om jag hade tävlat i sumobrottning, satte jag med stor glädje ner foten på marken i Växjö.
Lyckan var stor när jag fick krama om den älskade sängen hemma i tryggheten.
Vår vecka har ju varit helt underbar så visst var det värt att genomlida turbulensen..kan jag nog säga...med en darrning på underläppen
/ Kajja ..som tackar er som "följde med".