Den sista grekiska sommaren

[Kalimera]

”The last Greek summer” heter en ledartext i tidningen Ekathimerini. Den tar upp ett problem som innebär att hälften av greker inte längre har råd att semestra i sitt eget land.

Det är en oerhört intressant artikeln som jag tog mig friheten att översätta delar av. Länk till hela artikeln finns nedan.

”Hur hände det här? Hur blev den "grekiska sommaren" plötsligt en produkt riktad uteslutande till utländska resenärer, för dyr för lokalbefolkningen, som på andra destinationer i utvecklingsländer, som Bali, Seychellerna och Maldiverna? Merparten av ökningen av utlandsanlända det senaste decenniet beror just på att antalet personer som reser till utlandet ökade kraftigt och snabbt. Det är en explosion som har lett till alla de olika problem vi har sett runt omkring oss de senaste åren: stadsdelar som en gång beboddes av lokalbefolkningen har tagits över av Airbnbs; skyhöga hyrespriser driver ut lokalbefolkningen; erosion av karaktären hos populära resmål; en sjunkande livskvalitet för de kvarvarande invånarna.

Ännu värre, platser som inte är designade för att ta emot ett stort antal besökare ser samtidigt sin infrastruktur förstöras. Även om en flygplats har renoverats på någon ö med 2 000 invånare, även om fler bäddar har tillkommit, även om arbetare – inhemska eller utländska – har hittats som jobbar på alla dessa nya hotell, trots att vägnätet, energin, vattnet, avlopps- och avfallshanteringssystem förblir utformade för 2 000 invånare, i bästa fall.

Och här ligger problemet: om vi förlorar den "grekiska sommaren", vad finns kvar? Vad är vi?

Hit vill utländska besökare komma för att uppleva den grekiska sommaren som vi gjorde fram till för några år sedan. Det handlar inte om mimik eller marknadsföring – det är helt enkelt ett bra sätt att tillbringa en semester. Men för oss är den här typen av semester inte bara en vana eller en sedvänja. ”Den grekiska sommaren” är en del av vår identitet. Som grekisk sallad, som att parkera illegalt "bara för en minut". Lata sig på stranden, bada i havet, äta på en taverna, ta en eftermiddagspromenad i en vacker kuststad, äta glass i hamnen – det är saker som utgör en upplevelse många drömmer om, men är så mycket mer för oss.

Utöver en och annan atletisk triumf finns det inte många upplevelser vi delar som gemenskap. Vi är lite av en blandning av familjer som delar samma geografiska utrymme, ofta motvilligt. Men vi har sommarlov. Att detta är en upplevelse som blir mer och mer utom räckhåll för allt fler grekiska män och kvinnor och är något som oundvikligen kommer att få konsekvenser. Det är ett kollektivt trauma. Det är en annan tråd som dras från den trasiga tröjan som är vår identitet som nation, som samhälle.”

Läs hela artikeln här.