Er man - lite mitt emellan

[Ylva A]

Strax före hemresan skaffade vi oss nya erfarenheter av det grekiska polisväsendet. Trots min skadade vad, som smärtade svårt vid förflyttning, gick det bra att köra bil. Ylva hade också gå-problem på grund av höft och rygg. Vi hade en vattenräkning att betala och ville också säga ”Hej” på ”Posten” tre dagar före avfärden.

Bilen parkerades utanför kommunalhuset, men på en blå plats avsedd för handikappade. Efter snabbt uträttade ärenden kunde vi, 30 m från bilen, se att en kommunal polis kliver in i sin bil, utan att låtsas höra mina rop! Naturligtvis satt det en lapp på rutan och båda registrerings-skyltarna var borttagna! Enligt parkeringslappen skulle det inte kosta något, att återfå skyltarna, men var? Nu visade Ylva sin krigaranda och började striden på det kommunala kontoret. Där fick hon upplysning om att besöka polisen 250 m bort. Där blev beskedet, att det var den kommunala polisens ärende (400m). Väl där bad hon en dam om hjälp.

Efter telefonkontakt, anlände en polis som övertog ärendet. Han ville se våra flygbiljetter, innan han kunde lämna ut våra skyltar. Det fick bli dagen därpå, då Ylva fick fylla i ett formulär, dikterat av ovan nämnda polis. På den rad, där det stod 0 €, ändrade han till 40 €. Den vänliga damen följde Ylva till kommunalkontoret för betalning och därefter åter till den kommunala polisen, där hon fick lämna över kvittot på betalningen och återfå skyltarna. Kafkaliknande byråkrati!
Men Ylva fick språk-och benträning.

Under tiden letade jag parkering och väntade i bilen med värkande ben. Då dök två hotfulla personer upp, som visade sig vara poliser! Följande konversation följde, ilsket och högröstat i kort förskönad version:
”Jag såg dig, när du åkte från Koutsounari i morse, så vi har följt efter dig. Om polisen har tagit dina skyltar, får du inte flytta bilen. Om du överträder det, kan du åka i fängelse!”
”Men min hustru är nu på polisstationen med alla papper och kommer tillbaka om 5 minuter med skyltarna”.
”Du får inte förflytta dig från platsen du står, utan skyltar påsatta”.
”Om ni inte hade varit så aggressiva från början, hade jag sluppit bli så arg och säga till er, att ni uppträdde ohövligt. Hur skulle jag kunna känna till de grekiska bestämmelserna, när ingen berättat för mig. Så här fungerar det inte i Sverige”.
Nu ville de se mitt körkort och kommenterade:
”Med skadad fot, borde du inte köra bil utan ta en taxi”!
Mitt sluttips till dem blev, att de skulle visa större vänlighet mot äldre! Själv fick jag vara glad över språkträningen och att slippa fängelse.
När de kört vidare, dök Ylva upp efter någon minut med våra registreringsskyltar. Lagöverskridande körde vi hemåt med dem i kupén och fick dem monterade på närmaste verkstad.

Efter lång bortovaro kan mycket hända! Då vi satte nyckeln i dörren, hemma i Östersund, visade det sig att elen delvis var borta. Det hade varit hantverkare i lägenheten, men termosäkringarna hade inte löst ut. Kyl/frys hade ingen el (tack och lov för en mängd kylklampar), och några kg älgkött var halvtinat. Det gjorde att jag fick starta storkok på älg på kvällen. Riksbyggen kontaktades (innan vi hunnit köpa ny frys) och hjälp anlände snabbt. En fas på huvudsäkringen hade ”gått” i källaren!
Diskmaskinen gick inte köra (klarade jag av själv), centraldammsugaren pajade (ny motordel köptes), tvättmaskinen väntar vi fortfarande på hjälp med, är väl tillräckligt?

Ylva har slutat med gym-och ryggträning, men är den som kan gå längre för att veckohandla. Jag haltar och måste träna upp benet och gymmar därför och börjar återfå balansen. Gråstarrsoperationer är snart avklarade! Vi har klarat oss utan bil, men har tack vare en vänlig granne, kunnat åka lokalt några gånger för besök på apotek och läkarmottagning.

Nu ser vi fram emot vår nästa period på Kreta, men är nöjda över våra månader här i svalare sommarklimat!

/ Jannis