Ådalen 1931 på Serifos

[Kalimera]

Nyss skrev jag om Nationalmuseum i Aten och alla beundransvärda saker från antiken som finns att beskåda där. Men Grekland har även en oerhört intressant nutidshistoria. Inte minst för en person som jag, som fascineras av ödehus och nedlagda fabriker och industrier. Ett bra exempel på det är de nedlagda gruvorna i Megalo Livadi på Serifos.

Megalo Livadi är en pytteliten by med en ganska hyfsad sandstrand kantad av stora tamarisker och några exotiska palmer. Palmerna planterades med all säkerhet under Megalo Livadis storhetstid då byn var en del av den livliga och framgångsrika gruvindustrin på Serifos.




Ovanför den bortre delen av stranden finns ett minnesmärke över fyra arbetare som protesterade över de dåliga arbetsförhållandena i gruvorna. De skulle de inte ha gjort. Alla fyra sköts till döds. Händelsen inträffade den 21 augusti 1916, 15 år senare skedde samma sak i Sverige, i Ådalen 1931.

Överallt syns tydliga spår efter gruvbrytningen: gruvhål, kvarglömd järnmalm, en liten järnväg, malmvagnar av trä och järn och själva utskeppningshamnen som får en att fantisera om svunna tider. Då var det en inkomstbringande helvetesplats, idag är det ett fascinerande industrimuseum utan att för den skull vara ett museum.

När vi var där första gången såg vi något som blänkte, och vi trodde att det var rester av järnmalm, men när vi krafsade i marken visade det sig vara mycket gamla mynt.



Kanske är det bara jag som fascineras av gamla nedlagda industrier? Vi återgår till stranden i stället. Stranden i Megalo Livadi är en trevlig bekantskap när det inte blåser, då är det ljuvligt att simma ut i den vackra bukten, kanske spana hungrigt in mot tavernorna vars bord står i sanden under de skuggande tamariskerna, och fundera över vad man ska äta till lunch.

Läs mer om Megalo Livadi på Serifos här.