Om att bygga upp förväntningar...

[Elisabet]

Detta var första gången jag hade läst mer omfattande ö-beskrivningar och reseberättelser innan jag åkte. Förr har jag nöjt mig med kortfattade guider med enbart fakta och utan upplevelser och personliga beskrivningar.

Redan på Skopelos förundrades jag över att man kan uppleva ALLT så olika. Jag hade till exempel läst om en strand att den består av gyllengul sand, men under mina fötter fanns bara vassa stenar. Jag hade läst att maten var den bästa någonstans, men vi hade svårt att hitta ställen som serverade god mat. Jag hade läst att vandringsmöjligheterna är fantastiska – och visst finns det många möjligheter till vandring på Skopelos – men jag som vill gå till en strand, bryta vandringen med ett dopp och slöa en stund på stranden hittade nästan inga vandringar som passade min smak. Jag hade läst att vattnet var underbart turkost, klart och att snorklingen var jättebra. Inget av detta stämde. Möjligen beror det på årstiden, men vattnet var gråblått, grumligt av tång mm och det fanns i princip inget att se, förutom sjöborrar då.

När det gäller Alonissos, så hade jag läst att dit ska man åka om man vill uppleva det ultimata lugnet och det äkta Grekland. Det är möjligt att jag hade upplevt det om vi stannat längre, men när vi seglade in i hamn- och huvudstaden Pattiri sa jag till sonen: Det här är den fulaste och tristaste stad jag sett i Grekland!” ALDRIG skulle jag välja att bo där, det var den bestämda känsla jag fick! På de övriga delarna av ön vi såg, är Lugn bara förnamnet. Snacka om att få lappsjuka!

Slutligen då Skiathos. Jag hade ju läst allt det ni andra har läst, om partyön, turistfällorna, de höga priserna, skräniga miljonvillorna, hotellkomplexen, exploateringen, att stränderna är överbefolkade, naturen ful, antalet stränder överdrivet, vandringsmöjligheterna dåliga osv. Vi hade därför inte tänkt vara där mer än en eller två dagar i slutet av tiden. Men när vi allteftersom kände att Skopelos inte var riktigt det vi trott och jag förväntade mig av beskrivningar jag läst, bestämde vi oss för att åka dit någon dag tidigare. Jag kan bara säga att på plats önskade både sonen och jag att vi hade åkt ännu någon dag tidigare!
De underbara stränderna var EXAKT det vi ville vandra till – och det fanns mängder av olika alternativ att välja mellan! Vi tyckte dessutom båda två att Skiathos natur på alla sätt var vackrare än Skopelos. Skogarna var välmående (vilket de tragiskt nog inte såg ut att vara på Skopelos), växtligheten rikare, klipporna var kargare, grottorna häftigare, vattnet var klart och turkost och snorklingen riktigt bra på flera ställen! Faktiskt även på en del sandstränder, om man simmade ut en bit!
Det var lätt att hitta tavernor som serverade riktigt god mat och dessutom blev vi vänligare bemötta av personal och annan befolkning än vi blev på Skopelos.

Men jag erkänner; jag var tvungen att blunda väldigt hårt på några ställen. Det finns några riktigt gräsliga cocktailbarer längs hamnpromenaden, där jag närmast fick spykänslor när vi passerade.

OJ det blev en lång essä för att komma fram till det jag funderar på: Hur ska man egentligen se på personliga resebeskrivningar? Och hur kan man uppleva samma plats så olika…?