Presentation

[Agda]

Janne ville att jag skulle börja min hörna med en presentation av mig själv. Först tyckte jag att det lät tråkigt för vad skriver man då? "Hej jag är Agda 51 år,gift, många barn och barnbarn m m" men så började jag tänka efter. Det finns ju händelser i livet som gör att jag är där jag är idag, i Grekland. Och kanske kan min berättelse hjälpa någon annan att finna en mening och glädje med livet igen efter tunga perioder.

Jag tillhör alltså den stjärnspäckade årgången -56. Såg dagens ljus i Stockholm men växte upp i Västergötland. För att som 22-åring återvända till "stan" tillsammans med min son. Där träffade jag så småningom en man och fick barn igen, den här gången tre på en gång!

Förutom barnens nedkomst så har det funnits några stora händelser som kommit att prägla mitt liv. Den första var när jag förlorade min far vid tretton-års ålder, i cancer. Det var tungt, inte blev det bättre när jag -89 själv drabbades av cancer! Under den perioden började jag att tänka lite mer på att leva i nuet och inte skjuta allt på framtiden. Matriella ting betyder inte så mycket heller, det finns viktigare saker att leva för och med. Jag ville göra något, kände mig lite rastlös.

Det blev en tur till Libanon som FN-soldat -91! Det bästa jag gjort tror jag!Där såg jag hur människor levde av små medel och i enkelhet. Det fick mig att "se" hur vi i sverige gnäller över små ovesäntliga ting. Väldigt tydligt blev det när jag kom tillbaka till jobbet och där satt de i ledningsgruppen och diskuterade samma småsaker som när jag åkte, ett drygt halvår senare! Problem som igentligen inte var några problem. Jag bytte befattning inom företaget och det var roligt igen!

Då kommer nästa "smäll", jag har fått diskbråck! Ett år bråkade jag med en läkare som vägrade operera mig. Men jag vägrade att leva ett liv med tabletter och smärta så jag sökte en annan läkare som genast utförde operationen. Vilken lättnad att slippa smärtorna!

Åren går sin gilla gång i några år med en skilsmässa, nytt giftermål med min ungdoms största kärlek ( efter 23 år !).

Dax igen! Nu börjar biverkningarna av cancer-behandlingen att ge sig tillkänna då säger kroppen "NEJ!". Flera läkare säger nu att det är dax för mig att "bara göra sådant jag tycker är roligt och kroppen mår bra av. Din kropp måste vila!" Jaha, vad gör man då ? Inget arbete att gå till, vuxna barn utspridda över sverige, bara jag och "gubben", kalla och mörka vintrar kantad av massor med värk och oförmåga att göra "sådant jag tycker är roligt"!
Det är då som det klickar till och det är nu det stora äventyret tar sin början!
Agda