"Hur hittade ni den här byn?"

[Agda]

Vaknar upp till en underbar dag, klarblå himmel och solen som sakta makar sig upp i öster. Frukost på balkongen till ljudet av alla små fiskebåtar. Klockan tio skall vi hämta ut bilen på andra sidan, i Galatas. Tre dagar skall vi vara på Peloponnesos, spännande. Det ser ju enkelt ut att hitta när vi tittar på kartan, inga större problem ser det ut som, skönt.

Färden går först utmed havet sedan börjar klättringen uppåt. Helt fantastiskt denna grönska tillsammans med ett myller av färger och tomt inte ett hus så långt ögat når!
Detta var ett helt nytt Grekland för mig. Jag som älskar Alperna här hade jag plötsligt allt, berg, dalar, havet,växter, solen och värmen vad mer kunde jag önska! Nu är det ju så att det kan straffa sig att bli förbilndad av allt det vackra. Speciellt om man inte är van vid vägskylltningen i ett land. Helt plötsligt upptäcker jag att vi har havet på höger sida! Där ska det inte vara utan det skall ligga framför oss eller på vänstra sidan! Tvärstopp och fram med kartan. Var i himmelens namn kan vi vara! Efter en stunds dividerande och studerande av kartan insåg vi att vi var påväg mot Athen och att ön i horisonten var Agistri. Helt om blev det och vi hade lärt oss att om det inte står något så skall vi rakt fram hur konstigt det än känns!

Vi passerade Nafplio, Argos och kom tillslut upp i Tripoli-bergen för att därefter klättra ner mot Kalamata. Att ens försöka ge sig på att beskriva upplevelsen och vyerna som mötte oss, är ingen idé. Det går bara inte det måste upplevas (och det får jag göra varje gång jag åker till Athen)!

Flera timmar försenade stod vi på torget utanför kyrkan i Koroni, där vi skulle träffa Gunnar och Göran (=GDG). GDG skulle visa oss vägen till vår lägenhet. Naturligtvis så hade de givit upp att vänta på oss och åkt hem, vi var ju så försenade. Vid den här tiden så hade vi ingen mobiltelefon som fungerade i Grekland. Telefonkiosken såg vi men hur fungerar den? Det gick ju inte att stoppa i mynt.Telefonkort,hmm var hittar jag det och när jag dessutom inte kan ett ord grekiska!? Det måste ju rimligen finnas i närheten så jag började leta efter skylltar som påminnde om telefonkort. Icke ett spår, så det var bara att traska in i första bästa lilla affär och med händer och fötter försöka få dem att förstå vad jag var ute efter. Tillslut fick jag tag i en gammal man, tog honom i handen och tog med honom ut och pekade på telefonkiosken. Jag fick mitt kort!

GDG kom och hämta upp oss och nu bar det iväg, de före och vi efter tillbaka mot Charokopi. Just när byn börjar svängde de plötsligt rakt in på en gata som vi aldrig trodde oss komma fram på, ut bland olivodlingarna som en slingrande orm. Så kommer vi fram till en bäck och inte kan man åka under den och inte heller över den! Nej vi måste åka igenom den! Upp till höger på en ännu mindre väg (om man nu kan kalla det väg, i Sverige skulle jag sagt "Kostig" här får jag säga "Åsnestig") sedan vänster, och där uppenbarar sig ett hus inte många meter från havet! Där skulle vi bo. Frågan var skulle vi någonsin hitta tillbaka ut till stora vägen!

Det blev några intensiva dagar och massor med objekt att titta på men vi hittade inte något med "DET". Vi bestämmnde oss för att komma tillbaka till hösten och stanna minst ett halvår för att leta vidare.

På planet ner till Poros satt en äldre man (svensk) på sätet brevid gubben. Han berättade att han tillsammans med sina söner skulle till trakten Finikound-Methoni för att kontrollera bygget av sitt hus. Vi träffades åter på flyplatsen när vi skulle hem. Det visade sig att han hade mark utanför en by som heter Finiki, 10000kvm som var till salu. Jag tyckte att det var på tok för stort, hur skulle vi orka med det? Vi bestämde i alla fall att vi skulle höras av när vi kom tillbaka i höst. Titta skadade ju aldrig.

När vi kom hem startade planeringen inför hösten/vintern. Huset var sålt och vi hade köpt ett mindre ställe.Vi hade då en Pontiac Transport som jag skulle fylla (till gubbens stora fasa), men skall vi vara borta så länge så måste vi ha lite personliga grejer med och lite sysselsättning. Katten skall ju med också och han måste ha det bra påvägen ner. Vi byggde en ställning som fick bli en säng ("camping on board" är bra), böcker till gubben, färger penslar och limpistol till mig. En TV åkte med också, lika så ett elelement.Nu var vi rustade för vårt första vinterhalvår i Grekland!

Det var en lika fin och varm vinter det året som det har varit i vinter, så tala om att sälja sig ( nu vet vi att vintrarna inte är så varma och fina normalt!) och vi visste att vi valt rätt! Vi lärde oss massor under det här halvåret om klimatet, havet, språket m m. Havet var mysigt, de första fjorton dagarna! Sedan blev man nästan tokig på dånet och bruset, saltet och fuktigheten. Aldrig ett hus nära havet! Som tur var hade vi kvar isskrapan i bilen den kom till användning. För ibland fick vi lov att skrapa bort saltet från bilrutorna, det låg som en ishinna på rutorna!

Vi träffade och umgick med den äldre mannen och började på så sätt vistas mer på Finikounda-sidan (det är ett berg som ligger mellan Koroni och Finikounda). Eftersom den äldre mannen inte kunde något annat språk än svenska så fick vi hjälpa till och tolka när han skulle prata med byggherren. Vilket då innebar att vi lärde känna byggherren och hans fru. Vi passade på att fråga om de visste något vi kunde hyra till nästa vinter. Naturligtvis fanns det och till billigare hyra,vi åkte runt och tittade.

Nästa halvår bodde vi därför på "denna sidan". Nu började vi bli lite rastlösa. Många drömbilder av vad /hur vi ville bo hade krossats. Vi fick tänkaom helt enkelt. Hade vi köpt redan första gången så hade det blivit massor med "fel" som vi idag vet att det inte passat oss. Därför bestämde vi att det vore bra om vi fick tag i ett hus där vi kunde "experimentera" oss fram och hyra på årsbasis. I och med det så startade ett sökande igen! Åter igen med hjälp av byggherren och hans fru och deras kontakter med greker. Och det var då vi fann det: Kråkslottet i byn Evangelismos.........