Havet fordrar respekt

[Monica P]

Påskafton idag, jättefint väder.

Vi är fortfarande lite tilltufsade av båtkatastrofen på Santorini. Kan man säga att det var lyckligt slut , när en familj miste far och dotter? Mamma tog sig ut ur kabinen som var vattenfylld, dök enligt vad som berättas och tog sig ut medan mannen och dottern blev kvar. Deras son var uppe nånstans och räddade sig.

Havet är vackert och lockande men kräver respekt. Min man var sjöman i sina unga dar, och var med om massor av otrevliga händelser. Det innebär att han idag inte vill vara nere under däck i en båt . Vi har nästan alltid däcksplatser oavsett storlek på båten. I början tyckte jag att han överreagerade, men efter Estonia, Samina Express och nu detta ser man ju att storleken på båten är oväsentlig.

Vi har vår röda gummibåt, vi, och den har stått i ett buskage sen ifjol. Igår ville vi premiäråka i det läckra vädret. Alla prylar ut, matsäck och fiskegrejor. Typiskt nog hade vi punka på trailorn. Fastrostade skruvar, håhåjaja. Men vi har bytt däck förr så det gick fort att åtgärda med lite svordomar, pust och stånk.

Ner till stranden där vinterstormarna har skuffat upp en massa klappersten som gjorde det jobbigt att få ner kärra och båt i vattnet. Men när vi väl klarat detta tog det inte lång stund att åka till norra Pserimos. Min man gjorde sig i ordning med våtdräkt och hela rabaldret och simmade iväg medan jag latade mig, det är skönt att ankra i en lugn vik. Gummibåtar rör sig mångdimensionellt, speciellt såna som inte har plastköl. Natten efter en gummibåtstur gungar man fortfarande i sömnen.

Efter ett tag drog jag upp ankaret och paddlade iväg ut ur viken,efter maken som simmade och dök längs bergsbranten, han fick en del fisk. Jag kan starta motorn om jag vill, men det är skönare och tystare att paddla. Jag står i fören och knäar lite mot pontonerna och paddlar med en lång åra, två tag på ena sidan, tre på den andra... Flatbottnade gummibåtar är inte särskilt villiga att gå rakt fram...vind , vågor och strömmar tar dem ifrån paddlaren på nolltid. Men det var fint väder hela tiden, jag behövde inte ta i så hemsk mycket.

Efter några timmar hade vi fått nog och åkte hemåt igen. Blev återigen stoppade av kustbevakningsbåten (har dom inget annat att göra?) och fick visa alla våra papper. Allt i ordning, fattas bara.

En skön tur, men idag är jag rätt mör o rygg och axlar och lite bränd på näsan.

Påskdynamitbombardemanget har startat, tur man inte bor nere i stan.