Moppar

[Monica P]

Tänk att jag skulle bli moppefrälst! Cyklat har jag ju gjort i alla dar, körkort tog jag 1960. I Jämtland var det häst och vagn hela barndomen. Svågern hade en lättviktare, syskonbarn och söner har gillat motorcyklar. Faktiskt hade vi en liten Ciao i början på 80-talet, men den körde jag aldrig.

Nu är jag lycklig Piaggiotant. Du skulle se mig komma fräsande , skinnjacka, grova skor, hjälm, man är väl svenskt ordentlig.

Här på vår bergiga ö är moppen det vettigaste fortkomstmedel man kan ha. För backigt för cykel, för trångt för bil. Med moppen tar jag mig fram överallt, parkerar utan problem. Den rymmer matinköpen under sadeln och vattendunken mellan mina fötter.

Den är trimmad, ska du tro, EU-moppe med råge. Nu finns det inte så många raksträckor precis, men på dom som finns brassar vi på i 60-70 knyck. Liten miss och vi försvinner utöver bergsbranten...Nåja, nåja. Personligen tantkör jag. Så brått har jag ju inte.

Du skulle se sortimentet av moppar som fortfarande rullar! Rätt många är hemsmidda och uråldriga. Packlåda därbak. Korg där fram. Lyse? varför då? Bromslyse? Nämen du ser väl att han saktar in. Blinkers? Dumheter. Hjälm? Skulle inte tro det.

Turisterna hyr lite modernare varianter och igenkänns på att dom har hjälm och att passageraren klamrar sig fast vid föraren, ryggsäckarna är ju självklara. Dom håller sig till europeiska trafikregler, kommer fint och försiktigt runt hörnen...betraktas med viss förundran av lokalbefolkningen.

Det är märkligt att det inte sker fler olyckor än det gör, för vissa unga tokskallar gör vad dom kan för att ställa till det. Kör på bakhjulet. Kör i snabba konvojer. Kör om på höger sida. Kör om där det inte går- egentligen. Svänger av vägen utan tecken. Åker tre på samma moppe. Åker i bredd. Åker in och ut mellan bilarna. Kör i kortbrallor och badtofflor, aldrig hjälm.

När dom blir äldre gör dom samma grejer med bamsemotorcyklar.

Sen har vi varianten nyttomoppar. Det finns massor av trehjulingar som fraktar allt tänkbart. En knippa armeringshjärn som släpar i asfalten. Vattendunkar. Kartonger. Madrasser. Masonitskivor. Turistbagage.

I de smala gränderna är dom oumbärliga. Behöver man ha något hemkört är det bara att kontakta nån av fraktarna, dom står parkerade vid rådhuset.

Till nyttomopparna får vi väl även räkna gubbe-med-gumma-varianten. Hon sitter bakpå som i damsadel. Inte sällan finns ett eller flera barnbarn inklämda också, förutom inköpen och hunden.

Det är inte alls ovanligt med kvinnor på moppe.- Vi har raffiga damen i högklackat och lilla väskan käckt över axeln. Vi har dom fnittrande tjejerna med bar midja, vanligen tre på samma hoj. Sen har vi tanterna, dit jag hör, vi som kör som man ska och inget fjant.

Polisen står ibland och försöker tillämpa trafikreglementet. Böteslappar skrivs ut på löpande band. Men det är punktinsatser och hjälper inte ett dugg. Det finns en (oskriven) särbestämmelse om att nedom en viss korsning behöver man inte ha hjälm, norr därom blir det böter.

Kanske polisen skulle göra mer nytta om dom kollade ljudnivåerna i stället.
Snart ska vi ha fordonsbesiktning här, det har vi inte nu. Då lär åtskilliga bilar och moppar komma ur bruk. Vi får väl hoppas att dom inte blir stående hur som helst då, vi behöver inte mer skrot i buskagen.