Våra kära turister

[Monica P]

På sista tiden har det diskuterats om turister här på Kalimera, är dom en särskild sort, är dom nåt man vill undvika när man själv är turist...ja, ni vet ju hur snacket går.

Jag har rest av och an i Europa i ganska många år nu, som turist, inte fattade jag att folk satt och hade roligt åt mig...(?) Här sitter jag nu och har roligt åt att kolla folk...nu när jag är fast bosatt...

Det saknas verkligen inte studieobjekt. Efter påsk har det börjat komma folk igen. Man ser många bergsklättrare just nu. Vanlig charter har precis börjat.

Får jag, utan att bli nerröstad, dela in gästerna i några kategorier?

Climbers.
Bergsklättrare från hela Europa, ja världen, har börjat uppskatta våra branter. Man ser dem lite överallt, klängande uppöver stupen. Bästa tiden för denna för mig lite bizarra sysselsättning är tidig vår och hela hösten. Man ser dem komma vandrande på väg till bergen, eller på hyrmoppar, två och två , vanligen smala typer med ryggsäck och grova skor. Utanpå ryggsäckarna hänger rep och krokar och annat som jag måste analysera vid tillfälle. De återfinns i varje bergsbrant, parvis eller i klungor, små,
små prickar på den lodräta väggen, ibland "oppipyne" . (I Jämtland sa man att i Norge är det " så bratt atte de e oppipyne" )
En skotte och några slovener jag pratat med tycker att det är perfekt här, bra bergskvalité, många alternativ , lätt att komma till utgångspunkten, musikkvällar, mat och bad som alternativa sysselsättningar.
Jag fick också lära mig att man inte alls strävar att komma upp till nån topp, nej, det är klättrandet som är huvudsaken, och inte ska man hänga i repen heller, som jag trodde....Man lär sig. Klättrarna är populära gäster hos pensionatstanterna, de äter jättemycket, sover som små barn och lever inte om...

Äldre resvana par.
Den här kategorin gör inget väsen av sig alls. Man ser dem lite varstans. Med förnuftiga skor, liten ryggsäck, solbränna och spänstiga ben drar de till fots uppöver Kalymnos branta backar och trappgränder. De har ofta varit här förut och vet precis vad de vill ha ut av sina veckor. På restaurangerna beställer de utan tvekan den lokala maten, de åker lokalbussen och de kan en hel del av språket. De gillar att bli igenkända sen förra gången och vill helst inte bli sedda som "turister". Vår vän Manolis, som har en servering, är specialist på att komma ihåg de här gästerna, och jag har sett folk bli överlyckliga när han tilltalar dem med namn. Jag har lätt att identifiera mig med den här gruppen.

Blonda med blonda barn.
Blonda barn väcker ett visst uppseende, särskilt hos kalymniska tanter. Där kommer mamma och pappa nordeuropé med ett par jätteblonda barn, solbrända, så otroligt söta. Det är stranden som gäller, hela dan, och så restaurang på kvällen. Barnen sitter fint vid bordet och verkar tycka att det är lite speciellt att få vara uppe så sent på kvällen. Grekiska barn, som ALLTID är uppe sent, tycker inte om att sitta stilla utan snor mellan och under borden hela tiden.

Kos-gruppresornas kategori
Grannön Kos tar emot en stor del av charterturismen till Grekland. Där finns flygplats, sandstränder, massor av hotell och cykelvänliga svepande vägar. Man förstår att Kos passar den turist bäst som vill ha bad och mat och allting ordnat. Natttlivet är lite ökänt, kanske orättvist-man kan söka upp ställen eller låta bli.
När Kosresenären vilat sig några dar och sandstränderna inte lockar lika mycket tar han utflyktsbåten till Kalymnos, med guide och allt.
Båtarna-några utstyrda som sjörövarskepp, gör strandhugg på olika ställen och turisterna vandrar i land lite parkleksaktigt, som om dom hade ett långt rep att hålla i.
Grupper från norra europa har kortbrallor, undertröja, bandana, sandaler, kamera och givetvis ryggsäck. Man ser på den röda hudfärgen att det är första veckan i solen.
Italienska grupper ser mer sofistikerade ut: damerna har eleganta sommarklänningar och bastväskor (inga ryggsäckar här inte) och alltid snygga sandaler, herrarna uppknäppt skjorta ( otänkbart med undertröja) och snygga linnebrallor.

Vi brukar roa oss med att gissa nationalitet. Holländare,säkert. Nej,nej det är tyskar. Absolut inte, danskar. Och så försöker man höra vad dom pratar för språk.

Grupperna vandrar omkring på stan några timmar, fikar, tar kort på oss bofasta, köper nån souvenir och vandrar tillbaka till båten för nästa strandhugg.
Som bofast ler jag alltid vänligt mot dem, man gör vad man kan för turismen...