#1
|
||||
|
||||
Kanske han kände på sig
....att det var dags för kastrering? Asproulis, ettårig kattmotsvarighet till tjuren Ferdinand, var ingenstans tillstädes i morse, han som brukar sitta staty på en grindstolpe varje morgon. Kan han engelska, månntro? Jag pratade per telefon med Birgit om att veterinären var i antågande som idag, och att jag hade två ungherrar till operation.
Asproulis var inne när jag pratade om detta. Kan det....nej men ...i alla fall var han ingenstans att se i morse. Bobbis den hungrige har aldrig missat ett morgonmål. Nu blev han i stället raskt instängd i kattburen. Så tog jag med lilla Leontina i stället , för sterilisering. Nu är vi hemma igen och patienterna sover fortfarande i sina burar i badrummet. Gissa vem som satt på grindstolpen när vi kom hem? Om det inte vore så pass dyrt med sterilisering skulle det inte finnas något vildkattproblem här. Det är orimligt att tro att någon betalar veterinär när det kostar en halv dagslön eller i den stilen. Råttgift är ju mycket billigare. Roliga och sorgliga scener: Valpar som får sina första sprutor och piller tufsar omkring och nosar på allting. Äldre värdiga hundar hälsar lite avvaktande på varann. En katt smiter och ställer till ett jättehallå. Två gamla sjuka hundar med gråtande ägare får sluta springa, som kaninerna i Den långa flykten kallar det. (Richard Adams, Watership Down) Jag växte upp bland hästar, kor och grisar. Fick tidigt en realistisk syn på djurhållning. Djur skulle ha det bra, men åstadkomma något för mat och husrum: arbete, mjölk eller fläsk. Onödiga saker som sällskapshundar var otänkbart, möjligen en gråhund till älgjakten. Katterna var i lagårn och ingen annan stans.- Men alla våra djur var välfödda och hade namn, de var viktiga för oss. Transporten till slakteriet var kort, hanteringen snabb. Ordet ekologi och bio-det ena eller andra hade ännu inte uppfunnits. Jag har starka sympatier för vegetarianer och veganer även om jag inte vill leva så själv. Förstår dock inte de personer som bränner Arlabilar och korvkiosker. Om man vill åstadkomma någon förbättring bör man ju väcka sympatier , inte ilskna reaktioner. Mitt lilla bidrag till bättre djurhållning blir att hindra oönskad reproduktion , och så ge mycket mat till dem som finns, så att de struntar i råttgiftet. |
|
|