Sommarstorm

[Monica P]

Hela natten stod min sovrumsgardin rakt ut, nej in, in i rummet. Det blåser en varm sommarstorm som tar extra fart i vår dalgång , när vinden ligger på från det hållet. Jag blev överraskad när jag öppnade ytterdörren, det var varmt, nästan hett. Inne är det fortfarande svalt, så lätt lurar man inte våra stengolv.

Vi har fönsterluckor och myggnät, ändå fladdrade gardinen vilt, då kan du ju förstå.

Jag hade lite ärenden på stan. På med hjälmen och jumpaskorna, lättklädd däremellan. Motvinden fick mig att köra extra försiktigt, det är kurva efter kurva och vindriktningen ändras därefter.

I sista svängen där vägen bär ner mot stan slog värmen emot mig med en kraftig lukt av barrträd, rena sommarhettan.

Jag åkte till Masouri och köpte glass, gick sen alla 77 stegen ner till havet och njöt av utsikten: Telendos, hav, vågor. Ingen badade ,men några vitbenta äldre personer fotograferade och poserade för varann.

Den andra vägen opp igen har 88 trappsteg, nu vet jag det. När barnen var små bodde vi i några rum vid torget i Masouri och allt såg annorlunda ut då, men det var lika jobbiga trappor.

Då var Armeon tomt på hus. Masouri och Myrthies fortfarande inte ihopbyggt.
Jag har gamla foton som bevis.

Lite vemodig och nostalgisk får jag vara. Små barn, korta perspektiv: bada, äta, sova. Så klart i minnet fast det har gått trettiofem år.

Var det bättre då? Inte materiellt. Vi hade allt vi behövde men inte mer.
Vi själva var förstås "bättre" då, unga, energiska, obetvingliga. Livet fullt av göromål: försörja sig, fostra barn, planera en oändlig framtid.

En versrad ur en grekisk sång: och livet som en ocean framför oss

Ta vara på dagarna, de ramlar iväg med hisnande fart.