Vårt antika modersmål

[Monica P]

Så heter en alldeles underbar bok av Alf Henrikson. Atlantis förlag, utgiven 1989, med teckningar av Björn Berg.

Det är alltså en ordbok med analys av de ord i svenskan som kommer från grekiskan och latinet, ibland har de vandrat norröver via franska språket, ibland via det tyska eller på andra krokiga vägar.

Man behöver inte vara språkälskare för att njuta av Henriksons text, inte heller lärd. Man känner sig däremot lärd efter att ha läst några sidor. Det är massor av ord som vi använder dagligen, eller hör från andra, som har antika rötter. Eftersom boken har 462 sidor vill jag inte ens börja med några citat, men rekommenderar den på det varmaste till alla som läser detta.

Inledningsvis har Henrikson med sin underfundiga humor knåpat ihop en massa texter som om de vore tidningsartiklar eller liknande, med så gott som enbart "konstiga" ord. -Sen skriver han en lista på vad han benämner "svåra ord", tvärtom alltså, för det är sånt som INTE kommer utifrån.

Björn Bergs teckningar kan man bara älska , vilket kroppsspråk, vilken ömhet finns i dessa verk!

För att anknyta till min grekiska sida: när jag först höll på att mödosamt komma in i talspråket, långt innan jag kunde läsa mer än en del namn på affärer, blev jag förvånad över att vår gamla Jaja kunde så mycket läkarspråk. Hon pratade om kardiolog och pneumoni och kliniker som om det vore något helt vardagligt, gamla gumman. Vilket det var. På grekiska.