Till Agios Konstantinos på Telendos

[Monica P]

Man får nog beundra alla dem som byggde kyrkor och kapell uppe på varenda omöjlig backsluttning här.

Idag var det idrottsföreningens sista bergstur för säsongen. I september-oktober ska vi iväg igen!

Idag var det Telendos alltså. För att ta sig dit måste man ta båten över från Myrthies, det tar inte så lång stund, kostar 1.50. Nu på sommaren går den ena båten efter den andra, men på vintern får man ringa och tinga på skjuts.

Jag var tidigt ute. Det regnade hela natten, skvalade, öste, i alla fall hördes det så. Några stuprör utanför mitt sovrum leder vattnet ner i cisternerna, och det är ljuv musik för en trädgårdsälskare.

Lagom till morgonen blev det tyst, och jag såg hur himlen var blå med bara trevliga vita moln. På en bergsklättring vill man ju inte behöva regnställ.

Ryggsäcken var snart packad, så tog jag moppen och åkte till Myrthies. Det var alldeles folktomt så dags, bara att köra så fort som helst. När jag kom till krönet vid Kamari, där vägen svänger neråt igen, såg jag att havet var helt lugnt.

På Telendos höll alla människor på med att spola och sopa bort den röda leran som kommer med sydliga regn. Sahara på våra hus och bilar.

För varje båt som kom klev det av fler och fler med ryggsäck, bergtursentusiasterna. Vi drog iväg i samlad tropp, men när det började bära uppför spreds linjen ut alltmer. Jag höll mig nånstans i mitten. Efter så där en timma kom vi till en brant stigning som ledde upp till slutmålet, Agios Konstantinosruinen. Nu blev det jobbigt! Som vanligt var det några idrottstyper som sprintade uppför och sen stod och ropade åt oss andra...

Tja, vi tog oss opp. Som nån sa, det är som att föda barn, man glömmer hur jobbigt det är när det är klart.

Gott, gott med vatten och äpple och choklad. Munter stämning, fotograferande, prat och skratt. Vår TV-reporter Mammas gav sig iväg ännu högre opp för att dokumentera oss från ovan. Han är gymnastiklärare i botten, det märks. Skuttar som en get över stenarna med den stora kameran. Alla konstaterade att vi nu blir berömda-igen- och att alla våra bekanta kommer att påpeka att de sett oss på TV...-igen-

Nerstigningen var betydligt mindre jobbig men solen hetare. Jag avslutade turen med en stor iskall Mythos på den serveringen man passerar först när man kommer norrifrån. Den satt bra, kan jag berätta!