Nu vet jag varfor jag ar har...

[inkfish]

Vilken njutning Grekland ar! Efter tio dagars intensivt Greklandsknarkande har jag Grekland anda in under skinnet och in i sjalen, det kanns som om porerna oppnas i samma sekund som man kliver ner fran flygplanet och sen bara greklandstorsten suger i sig allt vad den orkar.

Jag kanner det nar jag puttrar fram pa moppe pa slingriga vagar dar ortdoften fullstandigt bombarderar luktsinnet.

Nar jag kliver ur bilen och river sonder benen i en taggig slant pa jakt efter en bra fotovinkel.

Nar jag far en klump i halsen av de bada svartkladda gummornas sorgsna ansikten vid kyrkan Panagia Vrysiani i Mesochori. (Pa Karpathos)

Nar jag lite senare ater lunch pa taverna Dramountana intill kyrkan och bara drunknar i den bedovande utsikten (Mesochori ar en underbar by!).

Nar jag kliver in i ett minimalt kafeneion i Pyles i mulet och blasigt vader, ingen utom agaren dar och hon tittar irriterat pa mig, egentligen ar jag bara hysteriskt kissnodig men jag fragar om hon har oppet och om det gar att fa en kaffe. Hon forklarar att ja, jag kan fa en kaffe men jag far dricka den ensam utanfor for hon maste precis stanga och rusa. Jag kissar pa en skitig toalett, dricker mitt kaffe for 1 euro ensam ute i snalblasten och jag bara njuter.

Det ar darfor jag ar har. Jag har ett starkt Greklandsberoende som maste tillfredsstallas, jag maste ha en stor dos ett par ganger om aret for att ma bra. Borde jag inte tycka att jag kan det har nu, jag har ju kant samma ortdoft, fotograferat samma ruiner och smyglyssnat pa samma gubbprat pa ratt manga oar vid det har laget?

Nej, jag kan inte det har nu. Jag maste ateruppleva det gang pa gang. Varfor aker du bara till Grekland undrar folk och svaret ar ju busenkelt: det ar ju bara har jag kan tanka Grekland.