Men hallå, det är faktiskt år 2007!

[Agda]

Det är något jag velat säga flera gånger den senaste månaden men jag har spelat med och sett glad ut.
OK jag ska ta det från början:
Ni minns kanske "våran" grekiska familj och deras äldsta dotter A (Angeliki 26 år). A har haft en pojkvän i ca två år. Det första året så var han hemlig tills en dag A:s pappa kom på dem med att träffas. Det blev ett väldans liv! Pappan krävde att pojkvännen skulle komma och be om dotterns hand annars fick de inte träffas. Både A och pojkvännen ville ta det lungt och lära känna varandra först innan de tog steget vidare. Vilket är förnuftigt även i våra öron men inte i faderns!Det blev en enorm press på A som i sin tur fick pressa pojkvännen. Allt ihop slutade naturligtvis med att förhållandet sprack. Detta hände första veckan i maj. En förtvivlad A kom hem till mig och grät.

En vecka senare kommer A åter hem till mig. Den här gången är hon mer arg och säger till mig:
-Nu skall jag tänka mer på mig själv och göra som jag vill och när jag vill! Jag skall åka och bada, fixa håret, köpa kläder m m när det passar mig och inte när min familj tycker att jag skall göra det!
För mig låter det rätt normalt att en 26-åring gör saker när de själva vill.
Det går ytterligare en vecka och under den veckan ser jag att A bla åker till stranden och badar.Allt verkar frid och fröjd.
Veckan där på kommer gubben hem från affären och frågar:
- Vad har man på sig när det är förlovningskalas?
-Ingen aning. Hur så vem ska förlova sig?
- Ja, gissa en gång.
-Inte A i alla fall för det är ju slut. Thanassis?
- Nej inte han.
- Du menar inte att A ska förlova sig?
- Jo det säger Vasso (mamman) i alla fall.
Jag fattade absolut ingenting! Tusen frågor ploppa upp i huvudet! Jag var tvungen att skicka ett sms till A och fråga vad som händer.
Fick inget svar och anledningen var den att A var i Athen med sin pojkvän och tittade på förlovningssmycket! Vilket gjorde mig ännu mer förbryllad.

Några dagar senare kommer så A hem till mig för att berätta. Det finns en kille i byn, G (Georgios) som flera gånger tidigare frågat om A:s hand men fått Nej. När nu G hörde att det hade tagit slut med pojkvännen så gick han raka spåret till A.s pappa och bad om hennes hand och fick JA!(?) A får genast "mellanringen" och de åker alltså till Athen. Hon visar mig bilder på smyckena de sett ut och jag bara skakar på huvudet. Jag fattar absolut ingenting! För tre veckor sedan satt hon hos mig väldigt uppriven över det brutna förhållandet, nu ska hon förlova sig med en annan!
-Älskar du honom?
A tittar länge på mig, snörper lite på munnen till slut svarar hon
- Jag tror att jag börjar göra det, G ger mig frihet. Jag kan ta hans bil när jag vill. Han har gett mig en ny mobil med abonemang så jag kan ringa när jag vill och hur mycket jag vill.
Vi ska bygga ett hus där bara vi ska bo, ritningarna är redan klara.

Sedan den dagen G bad om A:s hand och fick ja så har de träffats jämt. Det de gör är att ordna för förlovningen den 14 juli och brölopet senare i höst.
Nu är det inte längre familjen som bestämmer över A och vilka regler som gäller, nu är det G! Och jag fattar fortfarnade ingenting! Framför allt så fattar jag inte att det fortfarnade går till så här år 2007!