![]() |
|
|
|
#1
|
||||
|
||||
|
Som det ovan diskuterats kan jag bara hålla med - det är stor skillnad i omvårdnad jämfört med hur det är i Sverige.
Har under några års tid haft en krasslig svärmor som jag några gånger följt med till diverse sjukhusinrättningar. Omvårdnad inkluderande medmänsklighet och medkänsla tycks lysa med sin frånvaro. Blir man inlagd är det inte vårdpersonalens sak att se till att man har det någorlunda utan det är upp till släktingar, vänner och bekanta att ansvara för den saken vilket också gör att det inte är någon lugn miljö för en sjuk människa att vistas i tyvärr. Personalen gör det jobb de ska göra men utöver detta är det den egna familjen som får ta vid. Man informerar inte heller patienterna om undersökningar etc utan kan mycket väl bara rulla iväg med sängen utan ett ord. Vid ett tillfälle, när vi skulle in på röntgen (vid ett av Thessalonikis större sjukhus), utan att veta något i förväg, blev personalen bra sura över att vi frågade vad som var på gång och när de sedan hörde att vi var boende i Sverige så var konflikten ett faktum och den som fick lida för detta var tyvärr svärmor. Detta att inte informera patienten och dess anhöriga påminde mig om hur det var i slutet av 70-talet när jag själv började jobba inom svensk sjukvård. Då "störde" man inte gärna läkaren med frågor som kunde uppta hans tid. //Zanét
|
|
#2
|
|||
|
|||
|
Citat:
Som väl är har jag själv aldrig behövt söka Grekisk sjukvård, men för ett tiotal år sedan lyckades min bäste vän köra av vägen med mopeden när vi var på Tinos. Detta resulterade i rejäla skrapsår på armar och ben, samt några knäckta revben. När vi kom till hotellet skickade ägaren polaren direkt till sjukstugan. Han fick åka själv med sin tjej, för jag skulle ta en öl på Terrassen. Vi är sådana. Väl där fick han vänta 5 min så kom läkaren och tittade på honom. En sköterska fick tvätta av såren ordentligt och baddade dem sedan generöst med Jod. Det hade visst gjort ont... Sedan kom läkaren med en cigarett i mungipan och gav honom en stelkrapsspruta i de ädlare delarna. För detta behövde de inte betala någonting! Sedan blev de hemkörda i Ambulansen! Via Apoteket. Där köptes lite tabletter som skulle mildra smärtan i revbenen. Och det gjorde de. Ca 30 min efter att de kommit hem, en dusch, en Whiskey och två tabletter senare kom han nerdansande på Terrassen som om inget hänt.... Han var väldigt glad... Men jag kan tänka mig att det skiljer på sjukvården på öarna och städerna. Och i det här fallet så var det ju en "mindre" skada. Vid ett annat tillfälle höll en Grekisk kompis på att avlida för att helikoptern inte kom när han hade akut blindtarmsinflammation. Så det gäller väl att ha rätt problem på rätt ställe i Grekland... Peter |
|
#3
|
||||
|
||||
|
Citat:
Vi har uppfattningen att man inte frågar/ifrågasätter så mycket och vi är ju vana att ställa frågor och skaffa oss information. Svärmor fick en allvarlig genomgående axelfraktur och hade djävulskt ont och när man ville förflytta henne från en lägre säng till en högre genom att dra upp henne kunde vi inte stillatigande se på vad som försiggicks utan sambon sade ifrån på sitt modersmål men då hade de redan hört att vi talat svenska med varandra. Det räckte för att personalen, speciellt läkaren hävde ur sig att "Detta är inte Sverige utan Grekland" varpå sambon fick ett fullt förståeligt utbrott. När vi sedan kontaktade hemvården i byn och de kom på besök för att se vad som kunde göras var det likadant. Återigen kom samma ordagranna ramsa som ovan och diskussionen blev avbruten innan den ens hade blivit påbörjad. //Zanét
|
|
#4
|
|||
|
|||
|
Takk Peter, for din herlige historie fra Tinos!
Jeg ser det for meg
|
|
#5
|
||||
|
||||
|
Citat:
Jag sprintade iväg och fick fatt på en sjuksköterska som kunde berätta att de skulle ultraljuda hans halsartärer. Och det var ju kanon, men det hade ju inte gjort nåt om t ex pappa själv eller vi anhöriga hade fått veta det. |
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|