Spør mor om lov

[Monica P]

Det här som Admirala så perfekt sätter fingret på, är ett fenomem som jag också förundrat mig över.- Bilateralt beroende och ingen är egentligen nöjd. Min ena grannfru har ofta hand om sina barnbarn för att deras föräldrar jobbar. Så långt OK. Men hon är så eländigt trött och sliten av detta att hon ramlar ihop endera dagen. Varför säger du inte nej, frågar jag- -Det kan hon inte ens tänka sig! Hon orkar inte ens vara snäll mot barnen utan ryar och skriker åt dem, det är plågsamt att höra.
Inte vet jag om det är helt bra att vara så självständiga som vi i Norden heller. Jag har under åren hört mycket om ensamhet och kyla mllan generationerna från både föräldragenerationen och barnen.
Det där LAGOM som ska vara bäst, hur uppnår man det?