Resa 1974, del 4

[Monica P]

Klockan är tolv och vi är i Nic och här märks verkligen att vi är långt söderut. Man lagar gatan här i infarten men det hindrar inga från att köra som stollar. Sist vi var här handlade vi på torget. Här är hästskjutsar mitt i gatan, lite stökigt överhuvudtaget. Man ser en hel del kvinnor som är klädda på turkiskt vis, här finns många zigenare och åtskilliga liftande turister. De lokala tanterna är trinda och har huckle, tonårstjejerna är smala som streck och modernt och väl klädda. Vi svettas men folk här går i kavaj eller kofta, till och med de som arbetar utomhus.
Vi ser majs och säd på fälten, vinodlingar, solrosor och betor. Skörden är i full gång, man ser folk på alla fält.

Klockan två vid Vranje. Det går för fort, 90 ungefär, vägen tillåter egentligen inte den farten, tvåfilig och guppig. En del krockade bilar har vi sett, det är lite nervöst även om S kör jättebra.

Klockan tre förbi Skopje. 1967 körde vi in av misstag, då såg vi skadorna efter jordbävningen 1963 som raserade större delen av stan. Min kompis Barbro var här och byggde väg då, frivillighjälpare.

Titov Veles snart. Solrosodlingar överallt, grönsaksodlingar, hus under byggnad: röda tegelhus med gapande fönsteröppningar, tak och balkonger fattas än. Det är väl emigranterna som skickar hem pengar så att husen kan byggas säsong efter säsong. Många dagsverken i tyska och belgiska och svenska fabriker...

Gradsko, bara 82 km till gränsen! Bergen är kalare här, torrare. Längs floden Vardars dalgång har man planterat hela skogar. Ner över dalgången i en hisnande färd utmed bergssidan.
Man slår med lie på fälten, nån enstaka traktor brummar. Vinodlingarna klättrar uppför bergssidorna på betongstolpar på två meter och bildar ett tak, som gröna rutor på bergen.

Halv sex! Tullen i Gevgelia!
Inga problem på jugoslaviska sidan. I grekiska kontrollen blir det lite palaver om vilket av mina båda pass man ska stämpla, slutligen stämplar han i båda. Stämpeln i det svenska berättigar till bensinkuponger. Ingen kontroll av bilen, fyra månaders tillstånd. Man är ju turist...
Tjugo i åtta kör vi in i Polykastron. Vi har varit på väg sen den 6 juli, nu är det den 9 juli, mycket bra körtid.

8438 km, klockan tre den 10 juli, onsdag, åker vi ut från Polykastron. Vi vilade hos svåger Nikos svärföräldrar, det blev avtvättning, några mål mat.
Nikos med familj åker från New York idag, vi stannar inte för att vänta på dem. Jag skickade ett telegram till Mamma och Pappa om att resan går bra. Vi har köpt bensinkuponger, 150 liter för 1200 drachmer, det blir 8 drs per liter mot vanligt pris 13 drs per liter.

Kvart över fyra. Nya vägen Thessaloniki-Aten. Vi ser havet! Landet omkring liknar Danmark lite, det är låga kullar som avlöser varandra, rutlappar och ränder med halmstubb, skörden är klar. Vi ser majs-och tobaksodlingar, massor av fruktodlingar. Liksom i Sydjugoslavien kan man köpa frukt vid vägkanten. Vi köpte en låda med persikor, 5 kg för 35 drs, jättegoda (och kladdiga)

Klockan sju åker vi ut ut Larisa efter en snabb visit hos Seitanis som lagade vår Vauxhall så bra 1972. Det var ett roligt avbrott och skönt för barnen att få springa runt lite. Strax innan gjorde vi en paus i Tempi och gick över en hängbro i en fantastisk ravin och tände ett ljus i Agia Paraskevi-kyrkan.

[Rose-Marie]

Väntar med spänning på nästa. /Rose-Marie