![]() |
|
|
|
#1
|
||||
|
||||
|
Citat:
![]() Därför kan man, om man råkar hamna framför Trinny & Susannah på femman, få "cameltoe" (handlingen var relaterad till damers byxor) översatt till "dubbelf***a". Är det ens ett ord??? Fenomenet benämns väl i så fall "kameltå" på svenska också? |
|
#2
|
||||
|
||||
|
ordet "sej" används ganska ofta här. (där jag bor alltså)
|
|
#3
|
||||
|
||||
|
Talspråk och dialektalt språk kan man använda i all slags text utom i sakprosa enligt officiell språkpraxis. Många författare skriver ju så.
Och en sak är säker; vill man ha betalt för det man skriver ska man inte skriva som skolan lär ut - men inte heller som man pratar. Men i ett forum kan man skriva hur man vill, bara man är trevlig
|
|
#4
|
||||
|
||||
|
Som "utlending" har det vært interessant å følge denne diskusjonen. Bortsett fra de konkrete eksemplene på ord og uttrykk, kunne innleggene like godt ha blitt brukt i en tråd om språkutviklingen i norsk. Anglisismer, orddeling osv. følger nøyaktig den samme utvikling på norsk også. Det får en til å lure på om dette følger en naturlig og lovmessig utvikling, siden det samme skjer i to språk, selv om de er så beslektede som våre.
For øvrig må jeg si meg enig med Ulf Wiman i at Arne skriver et vakkert språk. Selv jeg som nordmann og glad i språk, leser hans innlegg to ganger. Første gang er det viktigste å få med seg innholdet, mens annen gangs lesning bare er for å smake på og nyte den litt arkaiske stilen som er så utrolig mye vakrere og rikere enn den "utviklede" enkle, nesten muntlige stilen de fleste av oss andre bruker, enten vi er norske eller svenske. Så, keep up the good work Arne!, som det kommer til å hete i hele Norden om hundre år, hvis utviklingen fortsetter. |
|
#5
|
||||
|
||||
|
Särskrivningen är verkligen inte kul. En lärare på mina barns skola har också svårt att få det rätt...
Jag tycker dock också att språket måste få utvecklas. Men jag har några rena grammatiska fel som irriterar mig särdeles. Ex vis: "även fast" även om ELLER fastän, men inte även fast, så kallad taftologi (tårta-på-tårta, på ren svenska )var-vart. "Var" är en fråga om läge "var är du" medan "vart" är en rörelse, "vart skall du" själv-ensam. Jag tycker det är oerhört konstigt hur många personer som frågar om jag t. ex. gick på bio själv. Jag brukar svara: "Nä, jag skickade ett ombud" ![]() de-dem, också väldigt svårt för många bara för att man "förslappar" de till dom i språkbruk, och då tror de också att det heter dom/dem i skriftspråk. Där har jag dock ett väldigt bra och praktiskt knep. But ut de/dem mot vi/oss. De=vi dem=oss. Dvs lika många bokstäver i de olika orden. Det funkar inte alltid perfekt, men för det mesta. När det inte funkar får man ta det som låter minst konstigt exempel: - jag såg de/dem = jag såg oss = jag såg dem. Man kan inte säga "jag såg vi" - då tror de/dem också att det heter dom/dem i skriftspråk. Man kan inte säga "då tror oss", utan "då tror vi", dvs "då tror de" Sven
|
|
#6
|
||||
|
||||
|
Citat:
" -Det finns de som urgerar en limitering av bostadsbyggandet. Det tycker jag de ska ge fan i !" För övrigt fick jag en flaska rödtjut av honom personligen strax före jul 1977. Den pavan kostade då cirka 300 SEK, vad den kostar idag vill jag inte ens tänka på. R
|
|
#7
|
||||
|
||||
|
Jag är nog känd som en "språkpolis" hos familj, vänner och ibland på jobbet. Vissa saker väljer jag att blunda för och inte kommentera eftersom alla inte är bra på att stava el så, helt ok! Men det jag har svårast för är nog sär skrivningar... Även om det kan bli väldigt roligt att läsa!
![]() En annan sak som irriterar mig något otroligt är att min sons lärare som han nu haft i över 3 år inte kan lära sig att stava hans förnamn rätt.. Han heter Joachim, men hon skriver Joakim varenda gång... En gång skickade jag tillbaka ett papper just för att det stod felstavat. Jag vet själv hur det är om nån kallar mig för Helen.. Jag heter ju HelenA! Helena S
|
|
#8
|
|||
|
|||
|
Nar jag laste lingvistik fick vi lara oss att det som dor ut i sprak vare sig det ar ord, grammatik eller stavning, dor ut for att det inte behovs langre och inte langre fyller nan funktion i spraket. Nat som man kan klara sig utan sa att saga. Om vi tar "de" och "dem" igen som exempel, sa har jag ocksa alltid varit petig med att skriva ratt, men att vi nu sager dom nar vi talar betyder helt enkelt bara att skillnaden de och dem inte behovs langre. Det finns hela sprak som inte skiljer pa nominativ och ackusativ alls och det funkar jattebra for dem och de ar ju inte samre sprak pa nat satt. Precis som dativ forsvann i svenskan for lange sen sa ar det ju ingen som saknar det idag. Man sager ju "dom" bade nar det ar ackusativ och dativ. Daremot ar det valdigt korigt nar man ska lara sig tyska och grekiska for den delen.
Alla sprak skiljer pa olika saker. Det finns sprak som inte skiljer pa nutid, datid och framtid, det finns sprak som inte har substantiv (tro det eller ej, istallet for att de sager tex bollen ar rund, sager de ungefar att bollen rundar) Ett annat exempel ar att det finns en tendens till att oregelbundna adjektiv dor ut, tex dalig, samre, samst kommer med allra storsta sannolikheten i framtiden att heta dalig, daligare, daligast. Nat som later hemskt for oronen nu men i framtiden kommer det vara helt naturligt. Men kan nan verkligen saga att spraket blir samre for det? Sprak blir inte samre, de bara forandrar sig. Det man verkligen kan oroa sig for om man vill ar att svenskan i framtiden kommer ersattas av engelskan, sprak dor ut dagligen for att andra sprak tar over. Men nu talar jag om manga ar framover...och som jag tror Fredrik Lindstrom sa, sa bestar nastan hela svenskan av laneord, skillnaden ar bara att vissa ar nya och andra gamla, och de gamla laneorden anses idag som svenska. |
|
#9
|
||||
|
||||
|
Citat:
// Helén- som försöker väcka liv i en tråd, ja. |
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|