Något vemodigt...

[Riitta]

Förstår väl din vemod Men så bra att ni skall ordna ett bröllop på Kalymnos också. Du får se att snart är du i full gång och planera för detta
Jag har ju bott ifrån mitt hemland i över 40 år nu. Har många gånger känt vemod över att inte kunnat vara delaktig när det har varit olika släktkalas och liknande. Har saknat också den dagliga kontakten, att bara kunna ta fika med någon släkting.
Dom senaste åren har det bara varit begravningsresor till Finland.
Hoppas att det blir en riktig semester där i år hos dom släktingar som fortfarande håller sig vid liv

Riitta

[Gilla & Bert]

Jag vet vad ditt vemod är. Jag har tre barn och alla tre har gift sig utan att jag har haft möjlighet att vara med.

Mittenbarnet, min dotter, ringde och sa: Nu har vi gjort det. Jag begrep ingenting utan hon fick repetera det flera gånger innan poletten föll ned.

Efter nåt år ringde den äldste och sa med en gång detsamma. Men då förstod jag ju meddetssamma.

Den yngste hade visserligen bett mig att komma, för hans dotter skulle döpas i Finland och han och numera frugan skulle gifta sig på samma gång. Men jag hade en butik och hade varken råd att stänga eller kunde få någon hjälp. Så jag satt i butiken vid samma tidpunkt när allt skulle hända med ett tänt ljus och grät för fulla muggar. Som tur var fanns det inga kunder inne då.