Er man i Ierapetra 2009, augusti

[Ylva A]

Utan föregående planering, men utan arbetsuppgifter, blir det ett kort brev redan efter 2 veckor. I juni fick ni inte heller något. Nu blåser det nämligen 7 beaufort, så man måste hålla sig inne trots 31 grader.

Sommaren har enligt våra bekanta varit solig och varm, ofta i samband med kraftig meltemi – den nordliga sommarvinden i Egeiska havet. Det har bland annat gjort att vinrankan över vår altan tappat flertalet blad och förlorat alla druvor. Att druvorna är borta har ingen betydelse. Vi får mängder av bekanta, som har sina rankor i skyddat läge. Tråkigare är att vi inte har något solskydd på förmiddagarna. Vi är numera försiktiga med att i onödan utsätta oss för solstrålar, men kan minnas att vi för 15 år sedan började exponeringen redan vid frukosten. Som turister låg vi på stranden minst 4 timmar per dag. Nu blir det 1 timme och på sen eftermiddagstid. I takt med att flinten ökat och de skyddande håren försvunnit, har också solsvedan där uppe tilltagit.

Förra året hade vi i Sverige fått en fröpåse innehållande frön av pumpa. Vi tog den med till Kreta och gav den kirio Manolis, lantbrukaren. Han satte några frön och en planta utvecklades bra under vintern, ungefär som en squash gör här nere. Det är vanligt att man fyller squashblommorna med ris- eller köttfärs och äter som en god förrätt. När Nifiko använde pumpablommorna smakade det beskt. Ingen succé. Endast en stor pumpa bildades och just när vi skulle åka hem i juni, lämnade Manolis över den till oss och ville att vi skulle ta den med hem till Sverige. 5 kg pumpa i övervikt kostar 100 €. Vi vet, eftersom vi fått betala 100-tals kronor extra för 2 kg citroner och vitlök. Vi tog ett snabbt beslut och gav bort den till Vassilis, tavernaägaren. När vi kom tillbaka undrade Vassilis svärfar, om vi eller Manolis hade några pumpafrön kvar. Vassilis svärmor hade gjort en underbar inlagd pumparätt, som gjort stor succé. Eftersom Manolis inte sparat några frön, väntar vi nu på ett brev med frön från Impecta i Sverige. Cirkeln är sluten och vi har naturligtvis fått en burk med inlagd pumpa.

”Våra” hundvalpar Buster med Syster var 4 månader, när vi nu återvände. De var lite blyga för oss de första dagarna, men älskar nu att vi klappar och kliar dem. Den robuste pojkvalpen Buster har börjat jobba. Han är fastbunden under ett olivträd och skall skrämma bort de lösgående getter, som gärna kommer till Manolis trädgård och vill frossa på majsplantorna och de nyplanterade olivträden. Busters mamma Piff sitter vid ett annat olivträd och har väl redan hunnit lära upp honom, trots hans ringa ålder. Syster, hälften så stor som brodern, är fortfarande fri och yster och springer mellan Piffs och Busters matskålar. Man kan inte kalla hundarna uppfostrade. De är helt spontana och självlärda.

På vår promenadväg träffar vi ibland på två andra ouppfostrade trasselsuddar, som hotar och nafsar efter våra ben. Deras ägare –hotellägare i byn – har ingen hand med dem och kan stå bredvid utan att sätta stopp för ”odjuren”. En morgon brast det för Ylva och hon började också skälla, men på deras matte och på engelska. Jag visste inte att hon kunde så många engelska svordomar. Kombat-tanten Dora var dock inte bättre och tyckte inte att etiska regler om hundar skall gälla i Grekland. Hon kunde ännu flera svordomar, men på grekiska!

Kirio Manolis berättade för oss, om kvinnan i hembyn Agios Ioánnis som fått fyra dödfödda barn. När det femte barnet kom, fick sonen inte namn efter farfar, vilket är en sträng sed här i Grekland. Han döptes till Stélios i betydelsen ytterst = sist. Stélios överlevde, men det blev inga flera barn. Ylva säger att namnet Knut i gångna tider visade att det var slut med barnalstrandet.

Om jag lever så länge, får jag köra bil i Grekland bara 14 år till. Gränsen går vid 85 år för män. Om kvinnor sägs inget. Men det finns väl inga kvinnor äldre än jag som har körkort här?

Maria, som vi känner sedan hon var 4 år, är nu klar för sin slutliga utbildning. Hon hade drömt om att bli lärare i fysik och kemi, men eftersom familjens ekonomi inte räcker till blir utbildningen ettårig och i Ierapetra. Det blir inom dataområdet. Pengarna måste också räcka till lillasyster Irene och framför allt till lillebror Demitris. Han är nu 5 år.

I Aten finns en stor knutpunkt för kommunikation, Olov Palmes torg. Tror någon av er, att det finns någon nuvarande svensk politiker, som kommer att hedras så?

Vårt problem under de två veckorna har varit: hur blir det drägligt att sova, när nattemperaturen är mer än +25? Vi har varierat mellan öppna fönster, takfläkt, och aircondition. Naturligtvis behövs inga kläder!

/ Jannis