Thailand Julen 2004

[dettis]

Jag och min man Per överlevde Tsunamin. Om ni orkar läsa så har jag berättart om det på min blogg. www.kontomari.bloggo.nu

[Netwolf]

Så fruktansvärt att behöva uppleva detta! En riktig mardröm. Men samtidigt. Tacksamhet över att ha fått en chans till - Liv 2.0!
Tack för att du delar med dig av det hemska. Minnen väcks till liv, så här 10 år senare. Alla kände vi någon som hade en beröring till katastrofen. En arbetskollega till mig var med och klarade livhanken även han.

/Netwolf

[yannis]

Jag läste din rapport tidigt i morse. Och vilken tur ni ändå hade.
Själv hade jag min son i Thailand då. Framåt Annandagens förmiddag tyckte nog Arne att jag skulle sms:a till honom. Han började förstå omfattningen av det hela då.
Som tur var befann ha sig i huvudstaden.
Birgitta.

[Katitzi]

Ja, ni hade ändå tur! Så fruktansvärt det som hände. Man tänker extra på det nu när det gått 10 år.
Jag kände en som omkom. Jag hade känt henne i ca 20 år. Hon var fd. kollega och hade även haft mina barn i förskolan. Både hon, hennes sambo, en av hans döttrar och ett litet barnbarn på 1 år omkom. Jag tänker ganska ofta på dem fortfarande.
Jag var i Koh Lak 5 år senare och då syntes det inte mycket av katastrofen.

Katitzi

[Lissi]

Ja det är verkligen stark läsning! Man förstår inte att ni kunde överleva detta med allt vatten runtom och i lungorna. Ni gör rätt som nu bor i Grekland delvis (helt?) och njuter av det liv ni fick behålla. Tack för att Du delar med Dig!

Ikväll i programmet "Min sanning" intervjuas Malin Sävstam, som förlorade man och två barn i tsunamin. Hon har ju skrivit två mycket starka böcker om livet efter katastrofen.

Det är bra att denna katastrof uppmärksammas så mycket nu för vi får aldrig glömma!

Lissi

[KR]

Varje gång jag läser eller lyssnar till berättelser om Tsunamin blir jag så berörd så även av er upplevelse. Med många små marginaler överlevde ni och jag hoppas att såren och av händelsen inte plågar er fortfarande.
//
KR

[Kalimera]

DN har haft en stor reportageserie som jag följt nu i december. Det är en dag som jag aldrig glömmer. Usch och fy.

Vilken otrolig tur att ni klarade er, och vilken lycka att ni båda gjorde det.