Det där grekiska

[Ylva A]

Vilken härlig "tråd" på kalimera! Vi är många som har någon/några historia/er att berätta och som kanske har bidragit till våra positiva känslor om Grekland. Här kommer vår första hjärtevarma berättelse från Kreta.


Som nyinstallerade i vårt hus i Koutsounari 1994, skulle vi göra en längre promenad upp mot byn Agios Joannis 8 km upp i bergen. Vägen är väldigt krokig och Ylva var vid denna tid inte speciellt tränad för längre vandringar. Vid varje krök, när man åter kunde se byn, fick jag säga:" Ser du, vi är mycket närmare, vi går till nästa krök". När vi kom in i byn, mötte vi en svartklädd "gammal gumma", som vi kunde fråga om: "taverna eller kafenio"? Det finns ingen, kunde vi förstå, att hon svarade. Vi fortsatte upp till "centrum". Där fanns "Posten" och en vattentapp bredvid, där vi kunde fylla på vattenflaskan. (Året efter fanns det en kafenio i postlokalen. Numera finns en taverna).
På väg nedför berget stannade kvinnan oss, frågade om vi fått någon mat och bad oss sitta ned. Ur ett knyte tog hon fram paksimadi, oliver, fetaost och tomater. Paksimadin gick hon till en vattentapp och blötte, så den skulle bli lättare att äta. Konversation på grekiska klarade vi inte av vid denna tid, men det var en härlig stund i sommarhettan. En stund vi aldrig glömmer. Ännu mer imponerade av kvinnan blev vi, när en ung man på mc stannade och kvinnan med en imponerande vighet slängde sig upp på bönpallen. Vid tog kort på henne, som vi vid nästa Kretaresa kunde vidarebefordra till henne.
/ Jannis