Hur går det för alla flyktingar egentligen?

[Monica P]

Länge sen nu som jag har haft ork att se över min egen horisont. I våra dagstidningar har det skrivits oerhört mycket om flyktingarnas situation, antagligen mer än i andra länders...

Grekland har ju haft fokus på mottagning och hantering av hela komplexet så länge att man undrar när utmattningstecknen skulle bli fullt synliga. Vi är väl där nu, känns det som.

Det är flera nivåer: riksnivån, med stängda gränser men fortsatt många inkommande flyktingar, mer eller mindre väl fungerande läger, dit mer eller mindre samarbetsvilliga samordnare försöker styra åtminstone familjerna ifrån outhärdliga förhållanden i vinterregnen.

Tuffa ID-kontroller med stor risk för att inte bli godtagen som flykting: åter till Turkiet...

Den lokala nivån: Total kontroll av de hjälporganisationer som finns, med identifiering och allt, säkert fanns det skäl till somt, men det var inte populärt.

Kalymnosnivån: en handfull människor strandade här, mellan lag och bestämmelser, väntande på nästa steg.

Jag har av mina egna skäl hållit mig från folksamlingar, men följer via telefon och dator vad min grupp gör. Imponerad av den entusiasm som fortfarande finns!.

En tysk fotograf, Claudia Konerding har sammanställt ett jättefint fotoalbum som kan ses på denna sida: https//kalymnoshilfe.wordpress.com

I Pireus hamn ser man fortfarande tusentals små iglootält i olika färger, och mellan dem lekande barn och vandrande mammor. Jag har inte förtått att det ska vara bättre att tälta där än att acceptera en plats på Skaramangalägret eller annorstädes, men det är kanske bilden av båtarna som ger en illusion om att resan kommer att fortsätta, snart, visum beviljat, plats erbjuden...

Somliga familjer har fått flytta in i lägenheter som ställts till förfogande av deras ägare, på kort tid är det sagt, finansiering från statliga medel, idel glada familjer som tycker att Grekland är fantastiskt.

Vi har ju liknande matkultur, umgängeskultur, väder, utseende, syn på barn, allt möjligt passar bra in för den hitkommande flyktingen, tänk om de kunde få stanna här då? Varför åka till Nordkalotten?

Men det vore väl en alldeles för enkel lösning.

Ungefär så. Trött accepterande.

[UllaC]

Tack Monica för länken till det jättefina fotoalbumet! Jag är såå imponerad av detta grekiska folk som trots egna problem med ekonomi och arbetslöshet sträcker ut så många hjälpande händer. Att vilja dela med sig av det lilla man har och vara en liten ljusglimt av trygghet, det är så fantastiskt.
Ulla

[Monica P]

Visst är det så, Ulla?
Jag skulle gärna vilja få lite vinklingar på hur det går för dem i mottagande länder, känns entusiasmen levande? Finns det mycket olösta problem? Säkert är det många i kalimeras krets som är väl insatta.