Att "halka" rätt in vid första besöket på en ö.

[yannis]

Lissi,
Du förstår väl att jag måste haka på den här tråden.
Men först har jag ett par exempel på det motsatta, då vi landade med fel fot. Så här har vi tidigare skrivit:

Vårt klassiska exempel: Lipsi (det finns en plats på jorden där solen aldrig ler, den platsen heter,,,,,,, dit vill jag aldrig mer).
”Väl framme på Lipsi rådde kaos. Påstridiga kvinnliga rumsraggare med hutlösa priser, som dock åkte hiss nedåt, slet i Arnes kläder. Vår begäran om rum med AC förstod ingen. Vi fick ett rum uppe på höjden, med förmodad svalka. Utsikten var formidabel liksom hettan. Drygt 35 grader på rummet vid 2-tiden på natten. Vi avreste nästa morgon och vi lämna denna ö utan saknad” Detta var i juni 2003.

Så ett annat exempel, som senare inte blev ett felsteg. Paleochora på sydvästra Kreta.
”Vi bekantar oss med Paleochora och testar olika matställen samt besöker den vackra, gula kyrkan längs turiststråket. För oss var det emellertid en överraskning att byn var så turistiskt. Ett turisttåg, massor med turistbutiker med krimskrams samt uthyrningsfirmor och annat bjäfs. Nu ska det framhållas att detta var koncentrerat till turistgatan och ej vållade oss någon harm där vi bodde. Men ändå,,,,,.Detta var 22 september 2008. Det var då det. Nu har vi tagit denna by till vårt hjärta minsann!

Nu till när vi tog den rätta foten först från färjan till ön. FOURNI!
”Vi meddelar hotellägaren på Ikaria att vi ska vidare till Fourni. Fourni?? Vad ska ni dit att göra. Där finns ju ingenting alls! Nästa morgon klev vi på en fiskebåt/kajk tillsammans med lokalbefolkning. Taxin hade kört oss till hamnen och tydligen tyckte han att vi skulle åka med den istället för stora färjan. Inalles rymdes alla vi 9 passagerare tillsammans med en hel del förnödenheter vilka skulle till Fourni. Frukt, grönsaker, ölbackar, retsinakartonger m.m. Strax innan ankomst gick vi fram till skepparen för att betala resan. Betala? Tja, vi säger väl 1,5 Euro.
Vi kunde genast konstatera: Denna ö passar oss perfekt! Den lugna livsrytmen, den näst intill avsaknaden av motorfordon, de vänliga och avslappnade människorna, ja allt. Kanske är det denna överväldingande helhet som ön representerar, likt en kilometerlång lina av värme sprida sig runt oss. Vi har nu lagt denna ö varmt om hjärtat. Hit skola vi i sanning återkomma!”
Detta var 25 september 2002. Och vi har återkommit många gånger. Och kommer att fortsätta!

Sen har vi en annan pärla också, ja flera pärlor. Vill bara säga att Grekland är fantastiskt!
Birgitta.

[lemon]

Ja, ibland får en ö en andra chans att göra ett bra första intryck.
När vi landade på Korfu i juni 1990 hade vi året innan varit i Ayia Napa och blivit betagna av de gudomliga sandstränderna och det (då) stillsamma livet i byn sent i september. Istället fann vi oss på en skitig stenstrand i Gouvia och undrade hur vi hade tänkt och valt.
Men, redan dagen därpå när moppe hyrts och kosan ställts västerut över bergen till de fantastiska stränderna på västkusten tog vi ön till våra hjärtan. Våra två veckor där blev sedan härliga och vi hittade många pärlor bland stränderna. Faktum är att jag ännu idag kan räkna upp alla stränder vi badade vid - men inser att få skulle vara intresserade av att lyssna. ;-)
Så småningom kom vi att först fastna för Kykladerna, framförallt Naxos, och Paleochora och sydvästra delen av ön innan vi fullständigt snöade in (bildligt!) på Sporaderna i allmänhet och Skiathos i synnerhet.
Och apropå Kreta och en andra chans så var vi 1992 i Platanias, som dock inte alls föll oss i smaken. Det dröjde därför 17 år och många resor till Grekland innan vi återsåg ön. Men istället för att stanna på nordkusten hade vi då hyrt bil för att ta oss över bergen till Paleochora, som vi omedelbart kom att fastna för. Redan samma eftermiddag som vi anlänt satt vi på JeeTee beach bar efter att ha badat vid den fina stranden och konstaterade att vi funnit ett ställe att trivas väldigt väl på.
/Magnus