Finland tryggt, men Grekland då?

[Eva L]

Sverige har haft ett mycket aktivt arbete på många myndighetsnivåer och bland andra organisationer för att sexuella övergrepp ska uppmärksammas och anmälas vilket kan förklara de höga siffrorna. Vi har också en anmälningsskyldighet för många yrkesgrupper när barn utsätts för övergrepp. Hur det ser ut i andra länder har jag ingen klar uppfattning om.

Personligen upplever jag Grekland som ett relativt tryggt land att vistas i när man besöker mindre platser och öar. Aten betraktar jag numera som alla andra storstäder i Europa dvs osäkert och med extra vaksamhet. Det var skönt att ha med en vuxen son vid senaste Atenbesöket och speciellt vid resan från Pireus in till Aten som gjordes sent på kvällen. Börjar hellre min ö-luff på en annan plats i Grekland. Aten är också den enda plats jag besökt där jag blivit utsatt för rån. Ingenting liknande har hänt i andra länder jag besökt som Spanien, Thailand, Portugal och Brasilien. Kanske beroende på att jag naivt nog betraktade Grekland som tryggare och briste i uppmärksamhet och försiktighet. Numera betraktar jag nog personligen Thailand som det tryggaste land jag vistats i och Brasilien har den gladaste och hjälpsammaste befolkningen den höga kriminaliten till trots.

Eva

[Riitta]

Trevligt och läsa att Finland ligger högst på listan Tycker det känns lite konstigt att Grekland listas så lågt på så många olika områden

Riitta

[Elisabet]

Jag har en bekant som har rest mycket ensam i olika länder, bland annat i Grekland och flera asiatiska länder. Hon berättade efter sin resa i Turkiet att hon inte känt sig så trygg och blivit så väl omhändertagen någon annanstans som hon blev på den turkiska landsbygden.

Och så är det ju - på landsbygden är det mindre rån och liknande brottslighet, förmodligen oavsett var i världen man kommer. Den svenska och finska landsbygden är tveklöst många gånger tryggare än grekiska städer.

[Eva L]

I Turkiet har jag bara varit en gång med min dotter en väninna och hennes två barn. Merparten av semestern gick åt till att hålla turkarna borta från våra döttrar som var i 14-års åldern. Den andra delen av semestern gick åt till att hålla dom borta från oss mammor. Vi som ofta hade besökt Grekland var lätt chockade över den manliga uppvaktningen. Min dotter kom en dag rusandes upp hur havet grabbade en näve grus och slängde på en flinande tonårsgrabb som hade tafsat på henne under vattnet. När pojkens far förstod vad som inträffat fick den unge mannen ett par örfilar samtidigt såg den eländige karln lite stolt ut. Vi var ganska eniga i vår familj efter den resan att aldrig åka till Turkiet igen och det löftet har vi hållit. Rånade blev vi däremot inte men diverse försök att lura oss gjordes i en del butiker.

Eva

[bob-kåre]

Jag har också varit i turkiet en gång och anser att det var en gång för mycket. Sätter inte min fot där igen. Vi var visserligen i Alanya och Side. Det jag reagerade mest på att de blev halvt vansinniga om man kikade in i en affär utan att handla, de ville inte släppa iväg oss. Fast någon liten ljusglimt hittade vi, en mycket trevlig turk som hade en souveniraffär (han var tillsammans med en norska förresten och hade en "norsk" boxer som hette harald) honom besökte vi ofta och han beklagade att det blivit så i alanya. Men många såg det som sin enda chans att sälja något då 19 av 20 affärer sålde samma saker. Vi hyrde bil och styrde kosan norrut också, hittade en jättefin moské fylld av mosaik som vi stannade och tog kort på, då kom hela byn springande och ville ha betalt. Gissa vilka som hoppade in i bilen och drog iväg fort som f..

[Elisabet]

Jag vet mycket väl hur många anser sig bli bemötta i Turkiet, men om ni läser noga vad jag skrivit så står det att det var på den turkiska landsbygden.

Jag tycker att den här berättelsen, som kommer från en kvinna som har rest ensam i många länder, och som sagt däribland i Grekland, är viktig och intressant för den pekar på hur vi dömer ett helt lands befolkning efter hur det är, eller hur vi tror att det är, på några få överexploaterade turistorter.

Befolkningen i de inre delarna av Turkiet lever ett totalt annorlunda liv än deras landsmän i turistorterna - många av dem har aldrig ens varit till havet. Att välkomna främlingar och dela med sig av allt de äger som vore de en i familjen är en självklar del i deras livsstil.

[bob-kåre]

Ursprungligen postat av Elisabet

Jag vet mycket väl hur många anser sig bli bemötta i Turkiet, men om ni läser noga vad jag skrivit så står det att det var på den turkiska landsbygden.

Som jag skrev så har jag bara varit i alanya och side. Dömer inte alla i turkiet, men jag blev avskräckt och känner inte för att "riskera" en semester till.

[Eva L]

Vi bodde i Fetye och det var dagen efter at Irak invaderat Kuwait som vi anlände till Turkiet. Vi gjorde flera bussresor bla till ett naturreservat samt till Pammukale och Ölu Deniz. Jag hoppas att du inte tycker att jag dömde ut hela Turkiet utan bara delar av den manliga befolkningen. Det var faktiskt så otroligt at flickorna inte vågade gå ensamma i stan pga alla killar som följde efter. Ingen av tjejerna hade haft några svenska pojkvänner här hemma
och tyckte att det var väldigt pinsamt.

Eva