Arriving as a guest, returning as a friend

[Arne]

Ett dilemma!
Efter idogt resande i arkipelagen har vi hamnat i en situation där vi hyrt oss fast hos vissa hotellägare.Vi kunna utan överdrift påstå att det uppkommit vänskapsband med ägarfamiljerna. På gott och ont...

Till det goda hör självfallet att det är tacksamt och skojigt att över tid få följa familjens öden och äventyr, se barnen växa upp och hotellet utvecklas. Problemet är ju då att vi vuxit oss fast. Om vi skulle drista oss att på ön eller orten taga oss annat boende, då tror vi att de skulle taga illa vara vid sig..

Vi drager oss till minnes i våras när vi upptäckte att vår favoritstudio hos Argo på Kini allredan var uppbokad av norrmän.
Vi funno oss då ett i sig utmärkt boende nästgårds, men duckade skyggt var gång Jannis från Argo for förbi tavernan i byn...

Inbillar vi oss??
Hoppas det, men detta har kommit att bli ett litet problem. Ja, kanske ej heller så litet.
Har vi håg och fallenhet för att bliva alltför familjära?
Hur gör ni andra? Är problemet måhända ett icke-problem?

Arne och Birgitta

[Lissi]

Vi har inte ännu fått detta dilemma....men jag kan förstå att det kan bli problem om man som ni så ofta återvänder till samma hotell....... På de öar vi varit på de sista åren har vi hittat så mysigt boende så vi vill inte bo någon annan stans.... Karystos har endast några få boenden som inte är hotell och Billys är ett av dem så där bor vi alltid jättebra!..och han frågar alltid vad vi betalade förra året så priset blir samma...

Att bo någonannanstans än hos Nikoleta på Tinos vill vi inte heller då vi blivit vänner....och skulle vi komma när hon har fullt så har hon så många andra hon kan rekommendera tillfälligt så det skulle inte heller bli problem...Vi är absolut inte beroende av ett visst rum heller så det underlättar ju...

Andra öar har vi ju inte varit återvändare till i någon högre grad...

Men det ska bli kul att höra hur andra ständiga återvändare gör....t ex om Janne inte skulle bo på Honeymoon på Santo
Man kan ju lätt hamna i svåra situationer..

Lissi

[C@nny]

Hej!
Jag håller med om dilemmat.
"Problemet" kan ju även hänföras till tavernor (och i viss mån tom. även till familjära supermarkets man ofta besöker).
På öar vi besökt frekvent har vi ju ibland hittat en favorittaverna. Men om man nu har önskat prova nåt annat, för att inte snöa in totalt på ett & samma ställe, så har det ju hänt att man passerat nämnda taverna på motsatta sidan om vägen, och med ett mycket högre promenadtempo än vanligt ... Jag fattar inte varför egentligen...
Hälsar C@nny

[Malina]

Som en del av er har förstått,hamnar vi alltid på samma öar.Santorini,Amorgos och Naxos.
För oss har Honeymoon på Santo blivit som ett andra hem.Likaså Titika på Amorgos.
Värdparen är sedan flera år våra goda vänner.Det skulle kännas väldigt fel att byta boende på dessa öar.
På Naxos däremot,har vi bott på flera olika hotell.Nästa gång ska vi prova ett ställe i Agia Anna som vi kikade på sist.

[Marianne]

Ett ömtåligt ämne, Arne. Jag förstår så väl ert dilemma. Det är ju, som du skriver, både på gott och på ont, himla trevligt att känna sig så välkomnad, men ändå inte riktigt meningen med semestern om man känner sig allt för bunden.

Vi drabbades av detta problem för en del år sedan, när vi besökte en ö som strax blev favorit. Vi bodde ganska enkelt, men med sagolikt läge hos en familj som vi fick god kontakt med. Vi återvände till samma boende några gånger och blev även inbjudna i det privata.

Men efter några besök hade vi svårt att acceptera, att deras löften om förbokade rum inte alltid hölls och att städningen blev sämre och sämre, var ibland under all kritik eller närmast obefintlig, så efter att vi bott hos dem några gånger valde vi andra närliggande rum, som höll en acceptabel nivå på städningen, även om läget var aningen sämre. Men bara aningen.

Vi fortsatte att hälsa på familjen, besökte även deras mysiga lilla café, men visst kändes det jobbigt. Men jag nekar att ”ta in” att jag ska känna mig tvingad att bo på ett ställe bara för att jag blivit ”lite bekant” med värdfamiljen – det är inte det jag vill med min semester, trots allt. För mig är det viktigt att vi känner friheten att välja vad vi vill, var vi bor, var vi äter – utan att känna dåligt samvete för att man inte lägger pengarna där eller där. Det gäller ju inte bara boende, men även val av taverna.

Arne, jag förstår precis vad du menar och ibland kan det kännas lättare att komma till nya platser, där man inte känner sig bunden att äta eller bo på bestämda ställen.

Samtidigt är det ju otroligt trevligt med återseende av gamla bekantskap och platser – så länge man själv väljer att bo eller äta där. Men semestrarna är för korta och ”dyrbara” till att vi väljer efter pliktkänsla – då försöker vi helt enkelt att slå bort det ”dåliga samvetet”. Men lätt är det inte och ibland kan det kännas skönt och oförpliktande att komma till en helt ny ort.

[inkfish]

Usch ja, det där kan vara svårt....

När jag till slut släppte taget om min första ö hade jag hamnat i en sån härva av lojaliteter att min rörlighet nästan kändes beskuren. Då lovade jag mig själv att aldrig fastna i det där igen, och har klarat det hyggligt.

Numera känner jag mig sällan som "vän" i Grekland. Jag blir inte vän för att jag återkommer till samma ställe flera gånger - vänskap har uppstått där händelser gjort att jag kommit en del människor nära. Så nära att de också skulle acceptera om jag inte bott/ätit hos dem, tror jag, och det känns skönt.

De boenden jag återkommer till numera är sådana där jag trivs så bra att risken dock känns liten att jag ska överge dem.

Arne, i Argo-fallet - jag tycker att ni ska hålla huvudet högt och hälsa glatt och artigt när ni möter den där mannen. Ni har inget att skämmas för och han är säkert inte det minsta sur på er, ni är inte de första som inte bor på livstid hos honom.

Dessutom, ibland löser sig sånt där av sig själv. "Vänskapen" visar hur mycket den var värd när man inte längre bor på ett visst ställe, inte mycket är så iskallt nonchalant som en iskall grek

[Eva L]

Känner igen det så väl från Kreta där jag besökte samma ort under ett antal år. Varför har du inte ätit hos mig än? osv i all oändlighet. Den typen av förpliktelser vill jag inte längre behöva känna och jag säger som Inkfish att verkliga vänner både accepterar att jag bor och äter någonannastans än på deras ställe. Tycker det är underbart att resa till nya platser, upptäcka nya ställen och ibland återkomma till ett favoritställe och få uppleva igenkännandets glädje.

Eva

[ofelia]

Det är som våga att byta frisör

/Ofelia