Ett par höstdagar på Kreta

[lars]

Sol, klarblå himmel, nästan vindstilla, inga parasoller, inga solstolar, inga turister bara vadarfåglar som springer undan när vi går längs den rosakantade stranden, ja visst är det Elafonissi en dag i november månad. Ja t o m 4 dagar i november har vi spenderat på en av våra absoluta favoritplatser så här års. Bergen runt omkring speglar sig i det stilla fortfarande varma vatten. Vägen från Chania har nu höstens alla vackra färger. Redan vid utfarten från stan lyser det liksom av tusentals små gula solar vid sidan av vägen, apelsinerna börjar mogna. Man blir glad och lätt i sinnet av alla de nya färgerna som livar upp landskapet. Högre upp i bergen står ljungen i sin absoluta praktdräkt. Hela bergsidor lyser lila bland det gröna. Grönskan har återvänt och tidigt på morgonen före solen hunnit värma bort nattdaggen lyser det som av silver under träd och ute på fälten. Våren är fantastisk på Kreta men hösten kommer banne mig inte lång efter.

Ljungen i kvällsolen vid Elafonissi.

Vi stannar kvar på E ända tills solen sakta sänker sig för att svalka av sig i det varma, sköna vattnet. Vi tackar varandra för 4 dagars härlig samvaro och lovar att komma tillbaka. Ta leme!

Solen svalkar av sig i havet efter en varm dag på Elafonissi

Nästa dag hade vi planerat att åka upp till Moni Arkadi och vara med om det årliga firandet men så blev det inte. Jag hade sett en notis på Facebook om att man även firade kyrkan upp i Aradena samma dag och eftersom vi varit med om firandet vid Arkadi flera gånger tidigare så valde vi Aradena. Åter igen en strålande fin dag och en lika fin tur ner till Sfakia och vidare upp mot Anopoli och kyrkan i Aradena, som är tillägnad ärkeängeln Gabriel. Vi har besökt platsen många gånger men bara lyckats komma in i kyrkan en gång för många år sedan då den höll på att restaureras. Innan vi kommer fram till den häftiga bron över ravinen ser vi kyrkan och att mycket folk redan samlats för att deltaga i panigirin. Vi kör över bron (skrammel skrammel skrammel) parkerar bilen under ett träd och beger så sakteliga mot kyrkan. Själva byn Aradena består idag i stort sett bara av gamla raserade hus. Här bodde förr två stora familjer som inte kom överens utan man utplånade varandra genom vendettor och därmed övergavs byn. Vendettor förekommer fortfarande i Sfakiaområdet och inblandade familjer går i ständig oro. Vi har en bekant, som vi träffade för många år sedan, vars pappa är en av ägarna till stora områden i Sfakia har blivit beskylld för ett våldsbrott, som enlig honom själv han är oskyldig till. Nu väntar man på vedergällningen, som oftast inte kommer omedelbart utan kan ske efter flera år. Området Aradena är stort och var skyddat av den djupa ravinen innan bron sattes dit, och har en mycket lång historia så den tar vi en annan gång.

Aradena med den gamla kyrkan.

Prästerna, till antalet 2, har redan börjat inne i kyrkan. Utanför träffar folk varandra, man hälsar, man pratar och man diskuterar krisen. T o m vi träffar bekanta från Chania men vi undviker att tala om krisen. Mer och mer människor anländer och stämningen stiger. Pilaffikoket har startat i ena hörnet av platsen kring kyrkan. Prästerna, en yngre och en äldre (Ieras), kommer ut med en av de gamla ikonerna och hela församlingen går ett varv runt kyrkan. En av prästerna delar ut det för ändamålet speciella brödet. Högste prästen från Chania anländer och håller sitt anförande liksom därefter en lokal politiker. Han berättar om Aradenas historia men också om framtidsplanerna, vilka han uttrycker som positiva.
Pilaffin är klar och nu skall grekerna försöka bilda kö, vilket är fullständigt hopplöst, alla vill vara längst fram och först. Det är precis samma, som när man skall av eller på en färja med bil härnere d v s ordnat kaos. Vi avvaktar och går i stället in i den fantastiskt fint renoverade kyrkan med fina freskomålningar och fina gamla ikoner och en gammal ikonostas.


Den äldre prästen kommer fram och berättar om kyrkan och dess historia. Under samtalets gång visar det sig att vi har gemensamma bekanta från Kalikratis. Jag tar ett par foton av vår informator och när han ser resultatet blir han glad och vill att jag skickar ett kort till honom, vilket vi så klart kommer att göra. Ieras Georgios Xiosakis bjuder även in oss på en kopp kaffe om vi har vägarna förbi hans by Vouvás. Vi berättar om våra grekiska namn, som vi fått av en god vän och präst från Apokoronas, vilket han tycker var väldigt roligt men även förståndigt av hans kollega, då våra svenska namn var svåra att uttala, särskilt hustruns. Vi får hans adress och telefonnummer och sen tycker han att vi skall förena oss med människorna utanför i matkön.

Ieras Xiozakis Georgios apo Vouvás

Trängseln är stor och en rund liten man, dock med stark röst, försöker förtvivlat ordna kön. Vi får en rejäl portion med pilaffiris, vrasto(kokt lammkött) ost och vin var. Det smakar alldeles förträffligt. Folk sitter överallt runt kyrkan och använder t o m gravstenarna som bord och sittplatser. På marken lyser små gula blommor som är som gjorda att passa till det grå berget och stenarna. Det här är en panigiri när den är som allra bäst. Det hela är slut omkring kl 12 och vi beger oss österut och sedan norrut upp mot Anogeia.

Panigiri i Aradena.

Det är mörkt när vi kommer fram till Anogeia. Vi kör till hotellet där vi alltid bor men det ser nedsläckt ut så vi kollar med hotellet bredvid. Jo rum finns det för 35 Euro men ”tanten” är en ganska sur typ så jag går tillbaka och ringer på på ”vårt gamla ställe”. Inifrån hörs ”Elate Elate”. Jag öppnar dörren och stiger på och får ett glatt och kärt välkomnande från vår värdinna. Hustrun följer med henne upp på rummet under tiden jag packar ur bilen. ”Sura tanten” bredvid ser vad som håller på att ske och går ut mitt i gatan och undrar varför vi inte valt hennes ställe. Till råga på allt håller hon på att bli överkörd av en byns ”rallyförare”. Hon muttrar högljutt ”gamotti#&x¤……. och försvinner in genom en dörr; BANG!!!! Vi tvättar av oss och infriar sedan vår värdinnas begäran om att återvända till hennes lägenhet i våningen under. Hon och en väninna sitter med nål och tråd och knypplar och syr på var sin sariki. Efter en halvtimmes samvaro är det dags att bryta upp då våra magar har börjat knorra. Det är dags för lite mat, inte bara vår värdinnas äpplen och kakor.
Anogeia så här års är ganska så mörklagt och stilla. Det är egentligen bara de många kafenionen som är öppna. Är vi nu i Anogeia skall vi så klart äta makaronia med tiri(det är det som gäller på östra sidan av ön, på västra är det pilaffiris). Vi väljer den trevliga tavernan Skalomata med utsikt över byn. Hela familjen är på plats trots att lokalen är tom på gäster. Vi får samma välkomnade som på hotellet (vi var här i juni) och vi får berätta lite om vad som hänt sen sist och de berättar om sitt nybygge. Tavernan skall bli dubbelt så stor och en av bröder skall få en lägenhet ovanpå. Vi får en god måltid men också ett givande samtal med den äldste sonen i huset. Han är orolig över utvecklingen i Grekland särskilt i storstäderna som snart också påverkar de mindre orterna och landsbygden och därmed också lite orolig för vad som kommer att hända nu när man investerar i en tillbyggnad som betalas 50/50 egna pengar och banklån. Han är dock optimist. Han har, liksom de flesta familjer eller familjemedlemmar, på Kreta djur, oliver, grönsaker etc. så man klarar säkert av krisen bara politikerna kan börja samarbeta, vilket ju ser svårt ut.
Vi återvänder genom Anogeia till vårt hotell. Det är kallt men värdinnan har lagt in en extrafilt och ett extratäcke. Faktum är vattnet nere på Elafonissi var varmare än rummet i Anogeia, men vi dyker ned bland lakan, filtar och täcken och somnar snart efter en dag full händelser och möten. Vi vaknar tidigt och tittar ut genom fönstret och konstaterar att det fina vädret håller i sig. Utsikten är nästan oslagbar och vi står säkert i fem minuter och bara njuter. Tuppar galer, hundratals bjällror ljuder från dalgången nedanför vår balkong och de höga bergen norröver lyser i solen, vilket fantastiskt skådespel detta är. Frukost har vi beställt till kl 0800. Kokt ägg, ost, marmelad, bröd, smör, te, nej inte English breakfast tea inte i Anogeia inte, utan tsai från bergen d v s malotira (Sideritis Syriaca), äpplen, vatten och kakor. Vad mer kan man begära för 6 Euro?

Bergen norrut från Anogeia

Tack och adjö Anogeia för den här gången.

Fortsättnning följer

[Monica P]

Underbart, men hur klarar ni kretensiska dialekten?

[Lissi]

Jag har säkert missat något, men förstår att ni tillbringar vintermånaderna på Kreta. Men då har ni inte eget boende utan åker runt och bor på olika ställen hela tiden eller?? Låter dyrt i så fall
Det är fantastiskt att läsa om allt ni upplever .....TACK!

Lissi

[lars]

Den kretensiska dialekten? Jada? Det är lite annorlunda R här och där och lite annat smått och gott, men det går ganska bra, bara dom inte pratar lika fort som dom gör på väderleksrapporten i TV här.

Vi har Nea Chora (Chania) som bas. Jag tror att vi spenderar vår tid 40/60 i Chania/resande fot( här ingår då dagsutflykter, tidigt iväg på morgonen och hem vid 19-tiden).
Hyran 400 Euro inkl allt per månad, rum så här års ute allt från 25 till 35(vad vi betalat för bra rum). Inte särskilt dyrt tycker jag. Rummet i Anogeia var lite kallt men extrafiltar och täcke värmde mer än väl. Det skall ju kännas att man är i bergen, eller hur?
Det som är dyrast är ju bensinen omkring 1.7 - 1.9 Euro/liter.

lars
Kriti mou
Omorfo nisi

[Lissi]

Det låter fantastiskt! Jag var bara lite nyfiken på om ni bodde på nya ställen hela tiden eller hade ett mer "fast" boende också och det fick jag ju svara på nu
Det är ju alltid billigare att hyra månadsvis, fast då är man ju mer "fast". Jag förstår ju av breven att ni nu har vänner nästan överallt i byarna så för er del finns nog boende närhelst ni kommer

Härligt att läsa om era turer!

Lissi