#1
|
||||
|
||||
Stor tomhet...
...lämnar han efter sig, min svåger som dog förra veckan efter en ganska kort sjukdomsperiod.
Eftersom några har frågat mig om hur begravningar går till i Grekland, kan jag berätta om just denna, säkert är det annorlunda på andra håll. Begravningar är ju sorgliga och för många människor väldigt jobbiga, men i alla kulturer har man ritualer för avskedstagande. De kan väl ses som en början till nyorientering för de efterlevande. Men- det känns inte så just den dagen! I Grekland sker begravningarna efter bara ett fåtal dagar, enligt traditionen.-Om släkt och vänner bor långt borta eller av andra skäl inte kan närvara, blir det tillfällen att vara med på olika minnessammankomster- "mnimosynon", i folkmun "kollivo", som upprepas efter vissa månader/år. En begravningsbyrå sköter själva omhändertagandet av den avlidne. Det är vanligt med öppen kista, men det är familjen som bestämmer. I den kyrka där begravningen ska ske samlas man i tysthet omkring kistan, medförande blommor om man vill. Ritualen är lång och i mina ögon mycket vacker, med psalmsångare och präster i växelverkan. Man hinner lugna ner sig och slappna av och de upprörda känslorna dämpas. När prästerna läst klart går alla runt kistan och det är vanligt att man kysser den döde på pannan , kysser ikonen som prästen håller och kramar de anhöriga som sitter nära kistan. Kistan bärs sen till graven där man lägger ner blommorna. Efteråt samlas man i en kyrksal för lite förtäring och för att hälsa mer avspänt på släktingarna. I vårt fall for vi sen allihopa till en av sönerna, där vi bjöds på en liten måltid, och stämningen lättade alltmer, med tårar och skratt omväxlnade när alla ville berätta om sina minnen av min svåger. Min svägerska , som var nära sammanbrott på morgonen, fick så mycket sympati att hon blev helt lugn och faktiskt kunde berätta mycket som vi andra inte kände till, och jag är säker på att alla dessa ritualer är läkande även om det är hemskt jobbigt innan. Skillnaderna med vad jag upplevt i Sverige är att man här inte håller tillbaka känslorna så mycket... |
#2
|
|||
|
|||
Sv: Stor tomhet...
Tenker på deg og Skevos nå Monica. Håper familien er mye sammen og at ting går greit........ etterhvert.
|
#3
|
||||
|
||||
Sv: Stor tomhet...
Tack för att du delar med dig Monica! Sänder till dig mina tankar med mycket värme och stor respekt.
Masse |
#4
|
||||
|
||||
Sv: Stor tomhet...
Varme tanker til deg og familien, Monica! - og takk for at du ville dele med oss
|
#5
|
|||
|
|||
Sv: Stor tomhet...
Dette var en trist nyhet. Mine tanker går til deg og Skevos og resten av familien. Ta vare på hverandre.
Takk for at du deler med deg . Jorunn |
#6
|
||||
|
||||
Sv: Stor tomhet...
Vi tänker på er Monica!
Riitta o Leif |
#7
|
|||
|
|||
Sv: Stor tomhet...
Många tankar härifrån också. Det är stort av Dig att orka skriva om begravningen och delge oss detta mitt i den personliga sorgen.
Kramar från Lissi |
#8
|
|||
|
|||
Sv: Stor tomhet...
Monica!
Som vanligt så fint berättat av dig.Tack för att du delar med dig av både glädje och sorg. Ha det gott.Kram. Monica |
#9
|
||||
|
||||
Sv: Stor tomhet...
Beklagar sorgen.
Det är tungt att mista någon man har nära. Själv tycker jag att begravningar är hemska men på något vis blir det alltid fina minnen att bära med sig ändå. En stor hjälp o tröst är ju att ha fina människor omkring sig. Kram KR |
#10
|
||||
|
||||
Sv: Stor tomhet...
Gode tanker til dere alle, Monica.
Klem fra Astri |
#11
|
||||
|
||||
Sv: Stor tomhet...
Alltid tråkigt när någon nära går bort, men era minnen finns alltid kvar.
Kramar Irene |
#12
|
|||
|
|||
Sv: Stor tomhet...
Jag ÄR helt novis, undrar blott...
Förekommer det någonsin kremering av de döda?? |
#13
|
||||
|
||||
Sv: Stor tomhet...
Citat:
Monica. Alltid tråkigt när någon när och kär avlider och vi är med dig i din sorg. Ang begravningar och traditioner. Det mest bisarra jag hört om detta i Grekland, är detta med benhus. Några år efter begravningen, så rengörs benen av någon nära anhörig, för att sedan placeras i benhus? Låter ju fullständigt förvridet, enligt mitt svenska sätt att se det. Bara tanken på att man skulle behöva rengöra benen efter en nära anhörig, några år efter deras bortgång, framstår för mg som just fullständigt bisarrt. Hur är det med detta? Går det (fortfarande) till som jag beskriver det? /Netwolf |
#14
|
||||
|
||||
Sv: Stor tomhet...
Netwolf, jag tror att grekerna har ett lite mer avspänt sätt när det gäller de avlidna, tänk bara på dessa otroliga kyrkogårdar med marmor i överflöd, små tanter som fejar och pryder och tänder oljelampor, helgonreliker som får hedersplats i kyrkan o.s.v
Kremering är inte aktuellt men lagförslag om att införa detta finns och röstas ner då och då, senast i Markopoulos utanför Aten. Kyrkan är helt emot och de boende i Markopoulos var också emot placeringen. Många familjer åker till Bulgarien med sina avlidna, där kremering är tillåten, men det blir en dyr resa. Benhus är etnologernas stora glädje, för där kan man studera folktypernas förändringar över åren...det är ingen jag pratat med som tycker att det är konstigt eller bizarrt. Varje land har sin kultur , sina ritualer som ger trygghet. |
#15
|
|||
|
|||
Sv: Stor tomhet...
Jag har varit i ett benhus på Santorini.En besynnerlig upplevelse.
|
Ämnesverktyg | |
Visningsalternativ | |
|
|