Er man i Ierapetra 2001

[Ylva A]

Jag har rest till Kreta för inskolning i sommar. Jag har rest ned 2 veckor före min fru Ylva, för att åter träna in det grekiska sättet att leva. Att sitta på kafenion med en Amstel under en timma och bara titta på folk, att diskutera med vännerna timtals, att ta emot ägg, tomater, gurka, paprika kilovis, att spontant tacka ja till att stanna på mat, är något som tar ett par veckor att träna in. Inskolning anspelar ju på skola och jag har ju slutat den. Träningsläger låter bestämt bättre. Då kan mina timslånga promenader i bergen räknas in. Ylva då; behöver hon ingen träning? Nej, hon är lättstartad, som de flesta kvinnor! Pratar grekiska mycket bättre än jag - men förstår mindre (men bara enl. henne själv).

Varje gång jag lämnar familjen i förväg, händer en mängd oförutsedda händelser. I år hade jag just lämnat sommarstugan, då vattenpumpen gick på pumpen! Lindningarna brann. Det sätter ju fart på sönerna i familjen, medan jag i lugn och ro kan sitta kvar här vid min ouzo. Nästa händelse gällde hustrun. Dagen efter jag rest, måste hon besöka läkare för tarmproblem. Som tur är kan jag ju varken operera, kurera eller medicinera henne här nerifrån. (Det kan jag ju inte hemma heller). Men varför går allting sönder, när jag är borta? Reservdelar finns och ny pump kan köpas, men en ny hustru? Jag vill ju ha henne kvar, precis som hon är och ingen ny! Och då ska hon vara som vår gamla vespa (Yamaha m. ä.). Förr hade jag ibland problem med mc:n (det är en hon)! Chokade man för mycket, surade hon. Känslig på gasen var hon också, så ibland fick man ta henne "på rull". Nu efter ett helt år av vila startar hon på första kicken! Vilken drömbrud! Då Ylva kommer får jag se om samma sak gäller henne (efter 2 veckor).

Våren har varit omskakande för grekerna. Pasok, regeringspartiet med Kostas Simitis i spetsen, har lagt ett förslag att pensionering skall ske vid 65 års ålder. En chock i ett land där poliser pensioneras efter 20 års tjänst, sjuksköterskor efter 18 år osv. För många har det varit vanligt att man tagit ut sin pension vid 55 års ålder och sedan har man haft extraknäck tills man inte orkade mer, dvs, upp mot 70! En generalstrejk blev svaret och nu väntar man på regeringens nästa drag. Opinionssiffrorna sjunker och Karamanlis i Ny Demokrati vädrar morgonluft. Pasoksympatisörer hoppas i framtiden på att Georgios Papandreo (sonen till Andreas, uppväxt i Sverige) ska bli en räddande ängel. I Grekland kallar man pasokmedlemmar för p(as)okemon!

Ett annat problem liksom i Sverige är de uppväxande privatskolorna. I Aten finns nu 5 miljoner innevånare, varav 1 miljon är invandrade albaner. I takt med den ökade invandringen, då allt fler icke grektalande barn sätts i skola, uppstår problemen. Föräldrar med god ekonomi sätter nu sina barn i privatskolor, för att undvika de ökande bekymren i de statliga skolorna. Segregation uppstår i storstadsområdena på samma sätt, som vi kan se i de svenska storstäderna. Ökade statliga resurser skulle kunna förhindra denna farsot!

Ylva och jag promenerar i bergen varje dag. Vi gör det med grannarnas hundar. De lever vanligtvis på en balkong i Aten och älskar att vid 7-tiden på morgonen få undersöka alla intressanta spår, som de kan nosa upp under vandringen. Varje morgon möter vi en 70-årig man på åsna. Han är på väg att sköta sina grönsaker och vattna olivträden, alltid lika glad. Ibland stannar han åsnan och pratar lite med oss. Mina tankar är: vad händer när den gamla generationen dör ut i Grekland? Vad händer med åsnorna? Vi kan jämföra med Sverige. Då jord- och skogsbruk förändrades i Sverige, var hästen på väg att "dö ut". Tack vare officersfruar, rikemansdöttrar och ridskolor är åtminstone ridhästar vanliga. I Grekland kan inte åsnan nå en sådan framgång. Endast turister på åsneritt kan rädda dem från att bli korv. Dessa stackars tålmodiga djur! Under vår morgonvandring brukar vi stanna på en skuggig plats och ge hundarna och oss själva vatten. Jag kallar tankstället "Skäll", eftersom vi aldrig tidigare blivit så utskällda (av alla vaktande hundar). Inte ens på våra arbetsplatser!

Ungdomar är sig lika över hela vår värld och vi övriga får anpassa oss. En av våra bekanta från "Posten", där vi brukar ta en öl, är gift i Norge. Halva året bor han där och resten på Kreta, där han hjälper sina gamla sjuka föräldrar. Hans barn, som går i skola i Norge, kommer till Kreta på somrarna för semester. Pappan klagar för oss: "Jag ser ju aldrig dem. Då jag går upp på morgonen, har de just lagt sig. När jag sover siesta, vaknar de till liv. På kvällen då jag går till sängs, går de ut på disco och är ute hela natten. Varje dag under hela sommaren". Jag hoppas att nattlivet inte är så kul hemma i Norge, så att pappan kan få träffa dem då. Grannarnas dotter Christina (18 år) brukar vid discobesök komma hem vid c:a kl. 3-4 på natten. En natt blev det kl. 6. Eftersom mamman inte kan påverka henne längre, skall pappan ta itu med henne när han kommer från Aten. Själv tycker hon att hon är vuxen. Hon har ju både gått ut gymnasiet och tagit körkort! Som flertalet greker röker hon. Föräldrarna tycker det är bättre att hon röker, än att hon prövar knark. Men en förutsättning att prova hasch, är att man är rökare. Själv tänker jag; så skönt att jag inte längre är ung och så skönt att mina söner är vuxna.

En söndag hyrde vi bil och körde c:a 15 mil till Preveli, om vilken en guidebok skriver: "Floden bildar en sliten lagun bakom stranden och har skapat en vacker bild, men sorgligt nog har platsen blivit alltför populär och är nu överfull av folk på dagsutflykter, så att den har blivit en katastrof (det finns ingen renhållning och inga toaletter)". Det var således med blandade känslor vi klev ur bilen. Det kan ju vara ganska skräpigt på Kreta. Till vår förvåning var platsen en idyll (som dock blev något överbefolkad vid middagstid) och dessutom välstädad. Troligen får parkeringsavgiften bekosta städning och renhållning. Vi svenskar brukar ju skryta över hur rent vi håller i naturen. Så nedskräpat som det har varit i området kring den nya Mac Donaldsrestaurangen i Östersund har jag aldrig sett på Kreta. Dags för parkeringsavgift på Mac Donalds?

Den 15:e augusti firar man den heliga Jesu moders sömn i Grekland. Näst efter Påsken är det den största högtiden under året. Alla gifta kvinnor med namnet Maria har nu sin årsdag, eftersom man här inte firar födelsedagar utan namnsdagar. Redan vid 6-tiden på morgonen startar prästerna gudstjänsterna i speciella Mariakyrkor. Den kyrka vi besökte ligger i en skogsklädd ravin 1 mil upp i bergen. Efter rekommendation anlände vi vid 9-tiden. 100-tals bilar var parkerade längs den trånga, krokiga vägen. Upp mot 1.000 människor i alla åldrar lyssnade på Guds Ord utomhus runt kyrkan via högtalare, eftersom kyrkan endast rymmer c:a 50 personer. Det var massor av ljudintryck. Människor, som pratade med varandra, fåglar som kvittrade samt mässan på nygrekiska. Då mässan var slut vid
½ 11 tog alla med sig bröd och basilikakvistar välsignade av prästerna. Kända och okända människor önskade varandra croniapolla = många år. Därefter vandrade många upp till en närbelägen festplats, där mat och dryck serverades och där också grekiska danser tråddes. Allt till stor glädje framför allt för de som fastat under 2 veckor. Endast grönsaker och vatten åts under fasteperioden, nu blev det desto mer! Under detta kyrkobesök inser jag den ortodoxa kyrkans kraft, jag som inte är troende. Samhörigheten med andra, tradition och 1.000-åriga ritualer som människorna hört och sett sedan de var barn. Samtidigt är det inte så stelbent som i svenska kyrkan, då man ska resa sig ibland, be gemensamt ibland osv. Här har man frihet att förflytta sig, prata och gå ut och röka! Jag kände stor likhet med forna tiders hembygdsfester, som ju innehöll både gudstjänst och nöjesinslag och då bygdens sammanhållning ansågs viktig.

Jag har blivit farfar! Mitt första barnbarn har fått namnet Frank. Hade han varit född i Grekland hade han hetat Jan-Erik, för det gör jag. 1:a sonsonen döps med samma namn som farfar, vars namn är ett helgons namn. Det gör att i samma familj finns en massa Manolis, Georgios eller Jannis och på samma sätt på den kvinnliga sidan. När jag i staden på avstånd såg min vän Nikos och ropade "Niko" efter honom, vreds en mängd huvuden mot mig! Troligen alla med namnet Nikos. Det är på samma sätt som då man är på ett stort varuhus och ett gråtande barn ropar "mamma". Alla mammor vrider huvudet och undrar:” Var det mitt barn”? Mitt barnbarn ska jag ge smeknamnet Einstein efter Frank Einstein, Alberts tvillingbror! Varken jag eller Frank lär väl bli några helgon!

För övrigt skulle jag kunna skriva om grekiskt familjeliv, arvsskatt o.d. men jag kanske återkommer med det vid nästa rapportering.
Med vänliga hälsningar (dvs. grekiska omfamningar)
från Jannis

[Mette]

Tak fordi du beskriver dine betragtninger. Det er en glæde at læse

[Monica P]

Ett rent nöje att läsa dina berättelser!

[Smultron]

Mycket intressant och härlig läsning. Tack!

[Kalimera]

Ursprungligen postat av Ylva A

Det var således med blandade känslor vi klev ur bilen. Det kan ju vara ganska skräpigt på Kreta. Till vår förvåning var platsen en idyll (som dock blev något överbefolkad vid middagstid) och dessutom välstädad.

Vi var där i höstas. Vi var oroliga för hur där skulle se ut efter branden för några år sedan. Vår oro förbyttes till glädje så snart vi kom fram. Palmerna hade återhämtat sig, och där var lika vackert som före branden. En idyll - ja visst!

[Eva i Aten]

SÅ trevlig läsning!