Er man i Ierapetra 2012, oktober

[Ylva A]

Oktober månad har varit helt fantastisk ur klimatsynpunkt. Trots att datorsajterna lovat moln och regn, har ett fåtal skurar endast gett några millimeter. Det enda som tyder på att hösten närmar sig, är att temperaturen några nätter varit under + 20˚. Det i sin tur betyder att man ”måste” ha t-shirt, lakan och filt i sängen. Kropparna är ju inställda på +25.

I förra brevet berättade jag om mannen i Episkopi, som akut kördes till sjukhuset i Ierapetra. När vi nästa gång kom till byn, frågade vi Maria, kaféflickan, hur det hade avlöpt. Det visade sig att mannen har diabetes och hade fått blodsockerfall och mådde nu åter som vanligt. Diabetes är, som jag berättat om förut, mycket vanligt förekommande på Kreta. När ekonomin blev bättre blev det alltför mycket kött. Då hjälper inte ”Medelhavsdieten” med olivolja och grönsaker. Till detta kommer alla söta efterrätter.

Här kommer fortsättningen på skatteäventyret. Väl på plats på skattekontoret efter strejken, var det lång kö och jäktad personal. Det var lång väntan! När vi äntligen fick visa upp våra helt nya pass, överensstämde inte numren med de som fanns i datorn. ”Ni får åka till Agios Nikólaus, för att visa upp de nya passen”! Då blev Öhlund arg framför den väntande kön, höjde rösten och slog näven i bordet. Jag dementerar: Jag sa inte bananrepublik! Då kom Pópi, chefen och bad oss gå avsides in på hennes kontor. Nu fick vi äntligen hjälp! Passen fotades av, faxades till Ag. Nikólaus och 2 dygn senare kunde vi hämta vår datakod, överlämna den till revisorn och deklarationen mejlas till Ag. Nikólaus. Pópi fick en blomma till tack och vi får nu glömma köer, bilfärder, ilska m.m. Och jag lovar fortsätta äta de små, söta, goda bananerna från Arvi och inte säga ”bananrepublik” igen. Slut på följetongen?

Fransmän utan engelskkunskaper har det inte lätt här. Jag har försökt visa vägen i staden för några, men eftersom mina kunskaper numera inskränker sig till små- och långfranska, har jag bara lyckats med svårighet. Vid en tripp till Lasithi hjälpte Ylva ett franskt par att översätta menyn från grekiska till engelska, därefter tog ett belgiskt par vid (de hade bott i Frankrike), som förklarade på det numera udda språket franska.

Språk förresten! När vi tog en morgonpromenad i en av Lasithis byar, blev vi tilltalade av ägaren till en souveniraffär, som ville att vi skulle komma in och titta. Då är det bra att kunna svara på grekiska, om man inte vill göra besök. ”Var kommer ni ifrån”? frågade handelsmannen.”Vi kommer från Sverige”. Då började han säga några intränade ord på svenska och avslutade med ”Tyskland-Sverige 4-4”. Slutligen la han till (naturligtvis på grekiska): ”Ni pratar väldigt bra grekiska”. Mitt svar blev: ”Och Du pratar väldigt bra svenska” (också på grekiska).

I Lasithi berättade man, att de hade haft många turister i sommar, framför allt ryssar. Många turister kunde vi också se i Réthymnon, när vi besökte staden och träffade Vallbo-Sven ochMarianne. I vårt område började hotellen trappa ner vid mitten av månaden, för att helt stänga vid månadsskiftet.

Rena, änka efter polisen Manolis, sa vid ett besök hos hennes familj: ”Alla människor i Grekland har stulit. De små har tjuvat lite och högre upp desto mer. Man säger att man är fattig, men de flesta vet inte vad fattigdom innebär. Nu äger man 2 bilar, har ett hus på 200 kvm med 4 sovrum, 2 kök, 4 toaletter men det är bara 2 personer i huset. Är man fattig då?” Vi känner igen tongångarna ifrån Sverige. Man är fattig, om man inte har den senaste telefonmodellen eller den plattaste TV:n. Rena är 74 år och har varit med om både krig och efterkrigstid i Ierápetra. Naturligtvis gäller inte hennes tankar problemen i de stora städerna, med alla fattiga och även de illegala invandrarna som inte kan hitta jobb.

Ylva och jag har hjälpt Jannis och hans fru Angelina i ett av deras två växthus. Plasthuset är 80 m x 40 m och rymmer 3.500 tomatplantor. Det är annat än vårt gamla i Östersund på 12 kvm med 8 tomatplantor och 3 gurkplantor. Jannis kallar mig Jean, för att skilja mig från alla andra Jannisar. Det frivilliga jobbet har varit att rensa bort ogräs och att plocka ”tjyvar”. Hett, krävande men kul för oss med gröna fingrar. 3 timmar åt gången brukar räcka. Efteråt brukar vi slänga oss i havet. Nu inväntar vi den första skörden om en dryg månad.

Demonstrationer kan löna sig. På förra årets OXI-dag demonstrerade man i samband med paraden mot att sjukhuset i Ierápetra skulle omvandlas till hälsocentral med bara en läkare. De sjuka skulle få åka till Ag. Nikólaus för hjälp. Det blev ingen förändring. I år var det en partipolitisk demonstration. Sýrisa – vänsteralliansen – säger enligt banderoller – ”Nej till Trojkan, Nej till nya budskap, Nej till nya åtgärder, Nej till nyfascism”. Men varken Sýrisa eller extremhögern (fascistpartiet Gyllene Gryning) verkar tilltala våra grekbekanta.

På vår morgonpromenad löper vi numera under en sträcka ett s.k.” lopplopp”. Förklaringen är att vid en stor tall efter vägen, har vi under lång tid fångat upp mängder av loppor, som satt sig på skor och strumpor. Enda chansen att klara sig är att löpa gatlopp förbi området. Då klarar vi oss ganska bra. Hur de hinner hoppa upp på skorna, går inte att fatta. Lantbrukaren Manólis skulle på dop och stod i sina finkläder vid trädet och samtalade med sin son. De upptäckte då mängder av loppor på kläderna. Manolis fick ta av sig skor, strumpor och byxor och gå hem och byta kläder, för att kunna gå på dopet.

Jag har ett förslag till en slogan för Glesbygdsverket och för oss som bor utanför storstaden. Alla arbeten, kulturen, departementen, allt t.o.m. nationalarenan för fotboll har hamnat i Stockholm. Ändra bensindekalerna till QKO8 utanför huvudstaden. Då tror kungen att bästa bensinen finns där och 08-orna följer säkert efter ut på landet! (Undrar just om Säpo kollar upp mig nu?)

Min önskan är att ni mår bra, lika bra som vi. /Jannis

[Monica P]

Tack, vi mår utmärkt och ännu bättre efter att ha läst ditt brev!

[Kalimera]

Ursprungligen postat av Ylva A

Slut på följetongen?

Äntligen! Grattis.

Fransmän utan engelskkunskaper har det inte lätt här.

Nej, det ha det verkligen inte lätt. Jag satt och ”pratade” med en fransman på Ios för många år sedan. Han berättade en lång historia om vad han hade gjort på Ios. Jag lovar att det inte var enkelt att förstå. Efter mycket om och men förstod jag att han hade varit på andra sidan ön, och att han var tvungen att arbeta där. Det lät ju hur konstigt som helst. Till andra sidan ön gick det inga vägar på den tiden, och arbete att utföra kunde jag inte förstå vad det kunde vara. Till slut hittade jag en som förstod franska, och det visade sig att han hade varit tvungen att ”gå till andra sidan av ön”. Till mig sa han att han var tvungen att ”work on the other side of island”. Så kan det gå.