Höstvisa

[yannis]

"Vägen hem var mycket lång
och ingen har jag mött,
nu blir kvällarna kyliga och sena.
Kom trösta mig en smula
för nu är jag ganska trött
och med ens så förfärligt allena.
Jag märkte aldrig förut att mörkret var så stort,
går och tänker på allt det där som man borde.
Det finns så mycket saker som jag skulle sagt och gjort
och det var väldigt lite jag gjorde.

Skynda dig älskade, skynda att älska,
dagarna mörkna minut för minut,
tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut."

I ett år nynnade jag den sången innan Arne flyttade upp till mig den 1 maj 1986. Och idag nynnar jag den igen. Arne somnade in igår den 8 december efter bara drygt 2 månaders cancersjukdom. Dom sista 6 veckorna bodde han på underbara Axlagården där även jag ofta övernattade.


Arneälskade djur.

Vårt liv har präglats av att vi alltid haft roligt tillsammans. Nu blir livet mycket tristare för mig. Men jag kan glädjas över alla fina minnen vi haft tillsammans. Och jag kommer inte att överge Grekland.

Eftersom vi inte tillhör något religiöst samfund kommer ingen begravning att äga rum. Arnes aska kommer att spridas i en minneslund eller i havet. Vi har aldrig gillat ord som "RIP" eller "Vila i frid", så vill någon ge en kommentar vad ni minns av Arne i dråpliga/roliga uttryck från honom, som har stannat kvar i era minnen. Jag själv har hur många som helst.

Man har inte varandra i evighet. Så ta hand om dina vänner och närmaste!

Birgitta.


Arnes utsiktden sista tiden.

[inkfish]

Jag beklagar din stora förlust, Birgitta!

Du skriver så vackert om Arne, och du vill ha minnen. Jag har tänkt mycket på honom senaste tiden och det är framförallt två saker jag minns:

* när han, långt innan ni började åka på vinterresor, en vinter skapade en tråd med rubriken Arne längtar hem. Sedan följde ett otroligt vackert och finkänsligt litet epos om allting han längtade till i Grekland.

* när han skrev om den lilla obebodda ön mittemot Nisyros, den hette nog Antinisyros. Han berättade att det stora taget man såg från Nisyros bestod av senapsgas från andra världskriget, och återgav en lång historia om hur arbetarna blev sjuka av gasen, om att tavernorna på Nisyros serverade senapsgasskadad hummer till reducerat pris osv. EN kalimera hade helt missat att dagens datum var 1 april och skrev Men guuuuud, jag har ju sett den där ön, det hade jag ingen AAAANING om. Det var jag

[MariaJ]

Birgitta, det är så tråkigt det som hänt er!

Vi kommer att minnas Arne med glädje och vi hann ju också träffas några gånger ute i övärlden. Första gången var i Katapola när Arne matade katterna vid den lilla piren där ankorna brukar hålla till. Vi såg en lång och reslig man som gick dit med en doggybag och jag misstänkte att det var Arne, för jag visste att ni var där då. Så jag gick fram och frågade helt enkelt, och vi fick en trevlig pratstund då.

Vi har haft så många trevliga stunder vid köksbordet när jag har haft högläsning av rapportena från era resor. Ni har gett oss så mycket stämningar och fina intryck från olika ställen och fått oss att bli nyfikna på flera av dem. Paleochora är ett av dem som vi är så glada över att ni fått oss att besöka och vi kommer att åka dit fler gånger.

Så tack för alla fina minnen som ni båda har gett oss!

Varma kramar från oss båda

[PA]

Birgitta

Jag får verkligen beklaga sorgen!

Jag minns Arne som den som alltid undvek grönsaker, kallade bl.a. Horta för djävulens föda. De härliga berättelserna från era resor runt om i Grekland. Speciellt era vinterresor till Paleochora, det var härligt att läsa, när det var snö och kallt här hemma.

Många kramar


//PA

[inkfish]

Ett inlägg från 2008 där Arne nämner senapsgasskämtet finns kvar:

https://www.kalimera.nu/forums/showp...85&postcount=2

[Fältjäntan]

Vårt varma deltagande i sorgen, Birgitta.
Vi har aldrig träffats, men tycker att vi känner er båda genom alla rapporter från era resor. Det har varit ett sant nöje att följa dem.
Det som hänt påminner oss om att vi inte vet hur länge vi har varann. Att ta vara på den tid vi har.
Så skönt att läsa att du trots din stora förlust kan glädjas åt alla fina minnen och att du inte kommer att överge Grekland.
Varma hälsningar
Kerstin o Stig

[MickeKöping]

Nej, så tråkigt att höra. Beklagar verkligen. Jag har läst en del av Arnes inlägg genom åren och att plocka ut något enskilt på rak arm blir svårt. Däremot kommer det att saknas inkägg i forumet i Arnes frånvaro framöver. Man får ta en stund och botanisera i gamla trådar helt enkelt.

[simetra]

Jag beklagar din förlust Birgitta

Det kommer bli ett stort tomrum här på Kalimera eftersom Arne var en stor profil och skribent här på forumet med sitt alldeles speciella sätt att skriva...

Kram Simetra

[Kajja]

Varma kramar till dig Birgitta, i denna sorgliga tid!
Jag har läst alla inlägg från era resor sen jag gick med i forumet.
Arne hade en speciellt ton i sina reseberättelser och har myntat några
uttryck som fastnat hos mig; klyva ett krus, packa ränslar, livet leka mfl.
Han kommer att vara mycket saknad här på Kalimera.
/ Kajja🕯

[pawik]

Jag håller med alla övriga.
Arne hade många speciella uttryck och man har alltid läst era reseberättelser med stor glädje. Livet är skört. Det märker man i vår ålder när krämpor och ålder gör sig alltmer påminda.
Arnes minne kommer att leva kvar här på Kalimera.
Tänker på dig och sänder en kram.

/pawik

[Netwolf]

Jag beklagar så din stora förlust, Birgitta!

Arne som mer eller mindre var synonymt med Kalimera, kommer att vara saknad här. Med sitt lite mustiga språk och bortglömda uttryck målade han edra upplevelser på era odyssér runtom övärlden. Han stora kunskap om allt och mycket mer var imponerande och speciellt om militaria, där det märktes att han var mycket kunnig och intresserad.

Arne kommer som sagt vara saknad, både här på Kalimera och få FB som Greger Bogården. Så typiskt Arne att välja det nicket, men ni är ju gamla postisar bägge två.

Av alla Arnes inlägg är det svårt att välja ut något, men jag kommer ihåg aprilskämtet när han skulle åka till Athos utan dig. Det blev en helkul tråd.
Jag kommer även ihåg lite udda saker, när han i sin ungdom blev hotad av stadens sheriff i en sömning landortshåla i USA.
Sen kommer jag ihåg hans problem med fällda ryggstöd på planet, som han var väldigt avog mot. Men han var tydligen en rese.

Våra vägar korsades aldrig dessvärre, även om det var nära ett par ggr. Jag fick ett SMS från Arne, en gg när ni var på Amorgos och vi på Naxos. Men våra planer ändrades den gången...

Skönt att höra att du inte kommer ge upp Grekland. Vem vet, vi kanske träffas nån gång och språkar om Arne över ett krus vitt.

Med tusen kramar! 💖

/Netwolf

[Masse]

Birgitta!

Sänder massor med varma tankar till dig i din sorg!

När du tidigare i höst skrev om Arnes insjuknande i Grekland och era vedermödor för att ta er hem så uttalade jag min beundran för din styrka att hantera läget. Det är där jag vill hämta ett starkt minne av Arne.

Efter varje resa ni har gjort så har han noga påpekat hur viktigt det var för honom att visa sin uppskattning och överräcka en välförtjänt bukett blommor till sin kära hustru, "Reseledaren", som tack för utomordentligt jobb.

Arne visade också stor uppskattning och omsorg om djuren i hans omgivning. Ingen kan ha missat all mat han försett alla "sina" huskatter i Grekland med. Jag minns också hans upprördhet och engagemang hos borgmästaren (eller var det polismästaren?) angående tjuvskyttens avlivande av hägern i Paleochora.

Ja minnena som Arne bjudit oss här på Kalimera på är många. För mig har hans speciella språk och annorlunda ordföljder varit stor källa till glädje. Jag bär med mig minnen av många härliga uttryck från Arne. Bara ett av många är hans benämning av Express Skopelitis som "Detta Rysansvärda Flytetyg!".

Nu klyver jag ett krus vitt och sänder många varma tankar till både dig och Arne.

Masse

[inkfish]

Ett minne till: var det verkligen sant det Arne berättade om hur han i nattens mörker skurit av repet om benen på en get i Katapola, Amorgos, så att den rusade ner till närmsta market och käkade i grönsakslådorna utanför? Butiksägaren ska ha varit beväpnad kvällen därpå

[Kalimera]

Jag och Camilla beklagar sorgen Birgitta.

Ditt besked gjorde oss båda bestörta. Arne har liksom alltid funnits. Fast vi inte har träffats så många gånger i verkliga livet har det känts som att vi har känt varandra jämt.

Arne, och du Birgitta, har varit en del av Kalimera ända sedan början, och det har snart gått 22 år sedan dess. Under dessa år har ni berättat om era resor för oss andra på Kalimera. Och ni har verkligen skrivit om ALLA era resor till Grekland. Till en början skrev ni resebrev (alla finns kvar) och sedan 2009-05-19 har ni båda skrivit på er blogg: Arne & Birgittas hörna.

Vi träffades första gången på Astypalea. Jag och Camilla var på väg upp till Chora när vi hörde någon ropa: är det Kalimera-Janne? Det var Arne som ropade. Ni satt där och klöv ett krus vitt. Det här hände när pelikanen Yannis gick omkring på Astypalea, så det måste vara många år sedan vi träffades första gången.



Det här var sista gången vi sågs. På klassiska Fotis Taverna i Agios Prokopios.


Att klyva ett krus vitt har för övrigt blivit en riktig Kalimera-klassiker, tillsammans med många andra Arne-uttryck, som exempelvis ”ränslarna är packade”, ”djävulens föda”, ”slaska taxi” och ”det rysansvärda flytetyget Express Scopelitis”.

Att ta fram något speciellt minne är svårt eftersom det finns så många. Något som sticker ut är alla aprilskämt Arne kom på. Arne brukade kontakta mig någon vecka innan första april och berätta vad det skulle handla om, och vilken hjälp han eventuellt behövde från mig med bilder. Aprilskämten var mycket uppskattade.

Jag minns även den extremt långa tråden som handlade om huruvida det var okej eller inte att ha shorts på sig när man gick ut och åt på taverna. Någon skrev: det är bara apor som har shorts på sig på tavernorna. Arne svarade kvickt: kasta hit bananerna.

En annan sak jag minns mycket väl är när vi var på Tilos i september 2001. Vi var där när flygplanen körde in i World Trade Center. Då fanns inte internet på samma sätt som idag, och några tidningar fanns inte att köpa på Tilos. Arne löste det genom att skicka oss massor med sms om vad som hände i USA. Så fort han fick veta något skickade han ett sms till oss. Camillas mamma och pappa var också med på resan. På morgnarna när vi skulle äta frukost tillsammans var deras första fråga alltid: har ni hört något från Arne News.

Det är många som känner saknad efter Arne. Även i Grekland, där ni har många vänner. Jag tänker till exempel på Vaggelis och Effie på Naxos, många i Paleochora där ni brukar fira jul, och på Jannis och Voula på Agathonissi. När jag var på Agathonissi höstas började Voula prata om er. Hon avslutade samtalet med: I love them!

Birgitta: jag och Camilla har alltid beundrat er för det liv ni har levt. För ni har verkligen levt! Trots krämpor har ni gång på gång rest till Grekland, och till andra länder också för den delen. Livet leka, som Arne ofta avslutade sina krönikor med, var ert valspråk.




Det är så här vi kommer att minnas Arne. Ett pillemariskt leende och ett krus vitt.

Våra tankar går till dig Birgitta. Massor med styrkekramar från oss båda!

[inkfish]

Åh Janne, vilken fin bild! <3 (Och text förstås)

[Netwolf]

Ursprungligen postat av Kalimera

Att klyva ett krus vitt har för övrigt blivit en riktig Kalimera-klassiker, tillsammans med många andra Arne-uttryck, som exempelvis ”ränslarna är packade”, ”djävulens föda”, ”slaska taxi” och ”det rysansvärda flytetyget Express Scopelitis”.

Å det kryddade språket han använde. Som att gå och handla "viktualiteter". Vem säger så idag?

Kommer ihåg en gg, när vi råkade på ett annat känt Kalimera-par i övärlden och vår då inte så gamla dotter frågade "Pappa, var det där Arne & Birgitta?" Måntro att vi ofta pratade om er och edra resor, när vi planerade våra egna och det hade hon snappat upp.

/Netwolf

[nickelena]

Beklagar sorgen Birgitta.
Vi är många som med glädje rest med er och haft högläsning från era resor. Har tänkt på er nästan varje dag, eftersom den sista resan fick ett så annorlunda slut.

Men njut av alla minnen!
Vi är många som klyver ett krus, (till Arnes minne) framöver.
Hälsar Lena (som läst högt för både make och sonen Arne)

[Sol och hav]

Beklagar, Birgitta!❤

[Monica P]

Å, Birgitta, det var alltså så som jag misstänkte, när veckorna har gått och man inte visste något om Arne. Vi har aldrig träffats, ändå känns det som om ni båda var gamla vänner som hade en gemensam passion med mig, Grekland. Jag hoppas att du har kraft att klara den långa långa period av tomhet som nu kommer, och att du ska finna lust att planera nya resor framöver.

[naxoss]

Oj, så sorgligt att höra
Tänker på dig i dessa svåra dagar <3

Lena