Höga höjder och bitande ormar

[Kalimera]

Jag har varit höjdrädd i hela mitt liv. Camilla blev höjdrädd under en otäck vandring på Amorgos för cirka 15 år sedan. Sedan dess är vi båda höjdrädda.



Dock händer det att vi stålsätter oss och försöker förtränga höjdrädslan. Det är inte lätt, det kan jag försäkra. Ett exempel på vertigoförträngning inträffade när vi var i Megisti på Kastelorizo. Vi bara måste se denna oerhört vackra by ovanifrån, sa vi, höjdrädsla eller inte. Så vi gick upp med darrande ben, och med dessa skakande ben njöt vi av den sagolika vy som ni ser på bilden. (I bakgrunden ser ni staden Kaz i Turkiet.)

Vårt mål denna dag var att gå upp till Paleokastro som ligger ovanför Megisti. När vi kom upp till toppen mötte vi en man från Kastelorizo. Vi frågade om det gick att gå till Paleokastro från där vi stod. Han sa att det går, men ni måste se upp för ormarna. Jag frågade om de var farliga. Han svarade: ”Dangerous? Hrm. They bite. For sure. So you can call them dangerous.”

Vi gick inte till Paleokastro.

Är du också höjdrädd?

[Monica P]

Ogillar att se på dramatiska höjder (typ glasbroar), men har aldrig tvingats in i situationer där man kan vara realistiskt rädd. Som barn älskade jag att klättra upp på ladugårdstaket och assistera min far som spikade nytt spåntak, medan mamma stod nedanför och vred händerna...skotta snö från taken var ett annat nöje. Men någon klättrare blir jag aldrig, och har sett för många skadade av olika fall för att utmana ödet.

Det finns en underbar poster där ett lag byggarbetare sitter på en hängande balk som del i något skyskrapebygge, de äter sin matsäck och ser glada ut massor av meter uppe i luften!

[Netwolf]

Ja, jag är också höjdrädd. Tycker det är oerhört läskigt med höga höjder. En gg på Ikaria åkte vi från Ag. Kirikos över bergen på en smal grusväg. Till vänster stupade det rakt ned flera hundra meter och bakom låg en tutande grek i en SUV, som ville köra om. Kan lova att kortisolet låg i topp då!

Min fru är dock inte höjdrädd, men hon är däremot paniskt ormrädd. Så när jag läste ditt inlägg högt för henne, åkte KZO ut från hennes vill-till-lista.
Ormar har vi förresten oftast varit lyckligt förskonade från. Men under en småfarlig (vi gick fel och hade för lite vatten och det var 30 gr varmt) vandring, stötte vi på en fet vit megastor orm på stigen. Den var INTE trevlig!

/Netwolf

[AndersK]

På Samos och i juni var det en hårsmån från att jag satte foten på en Montivipera xanthina, en rackligt gift orm som ingår i familjen huggormar. Mina ögon registrerade troligtvis zickzack-mönstret och min ryggrad gjorde resten. Alltså tvärnitade steget strax innan......
Väl tillbaka i Kokkari berättade jag om upplevelsen. Jag blev tydligt upplyst om att jag troligtvis avslutat mina vandringar för gott, där efter den gamla åsnestigen omedelbart ovanför Agios Konstantinos om ryggraden inte gjorde sitt jobb.
Händelsen har inte stoppat vandrandet, tvärt om. Däremot är jag liiiiite försiktigare.

[AndersK]

Ursprungligen postat av Kalimera

Jag har varit höjdrädd i hela mitt liv. Camilla blev höjdrädd under en otäck vandring på Amorgos för cirka 15 år sedan. Sedan dess är vi båda höjdrädda

Med din höjdrädsla förstår jag inte hur du vågade ”moppa” den i berget inskurna och högt belägna vägen till Taverna att the End of the World på Samos? Kanske hade du ett nödvändigt fullt fokus framåt...? Jag vandrade efter den knaggliga vägen och höll mig bitvis så långt som möjligt från bråddjupet.

[Netwolf]

Ursprungligen postat av AndersK

På Samos och i juni var det en hårsmån från att jag satte foten på en Montivipera xanthina, en rackligt gift orm som ingår i familjen huggormar. Mina ögon registrerade troligtvis zickzack-mönstret och min ryggrad gjorde resten. Alltså tvärnitade steget strax innan......
Väl tillbaka i Kokkari berättade jag om upplevelsen. Jag blev tydligt upplyst om att jag troligtvis avslutat mina vandringar för gott, där efter den gamla åsnestigen omedelbart ovanför Agios Konstantinos om ryggraden inte gjorde sitt jobb.
Händelsen har inte stoppat vandrandet, tvärt om. Däremot är jag liiiiite försiktigare.

Å fy fas... så vidrigt!
Ja, det gäller att ha kraftiga kängor på fötterna och inte trava runt i sandaler...

/Netwolf

[nickelena]

När vi var i Kenya, var jag orolig att vi skulle se ormar. Jag är galet rädd, och tycker det är läskigt att ens se på bild.
På väg i buss vid ett tillfälle, kom en fågel flaxande med en orm hängandes i munnen. Då blev jag förtvivlad - inte fanken hade jag tänkt behöva titta UPPÅT efter ormar...men vi såg ingen mer.
Lena

[Ylva A]

Ha rädsla för höjd i Megíste,
var något som ni förut visste.
Ni var ju i form,
men att där fanns orm,
då gjorde att kropparna riste.

Det blev en limerick av era upplevelser och en liten förvanskning av Megísti.
Hoppas ni inte misstycker! Rista = darra, för de som är unga!
/ Jannis

[Didi-san]

Ursprungligen postat av nickelena

När vi var i Kenya, var jag orolig att vi skulle se ormar. Jag är galet rädd, och tycker det är läskigt att ens se på bild.
På väg i buss vid ett tillfälle, kom en fågel flaxande med en orm hängandes i munnen. Då blev jag förtvivlad - inte fanken hade jag tänkt behöva titta UPPÅT efter ormar...men vi såg ingen mer.
Lena

[Kalimera]

Ursprungligen postat av AndersK

Med din höjdrädsla förstår jag inte hur du vågade ”moppa” den i berget inskurna och högt belägna vägen till Taverna att the End of the World på Samos? Kanske hade du ett nödvändigt fullt fokus framåt...?

Exakt. När jag kör moppe har jag fullt fokus på vägen, eller vad man ska kalla sträckan till tavernan. Självklart körde jag hela vägen längs bergväggen, åt båda håll. Men visst, det vara ganska läskigt.

[Kalimera]

En bild till från samma tillfälle. Jag höll i mig hårt kan jag lova.

[Kajja]

Nu när det har varit lite jullov på Kalimera kan jag börja det nya läsåret med en liten betraktelse; Jag lider av höjdskräck !!
När vi ska boka ett nytt resmål kollar jag alltid kartan för att se hur många kringelikrokvägar det är till boendet från flygplatsen. Även om jag egentligen inte vill veta innan.
När vi vespade på Kreta i höstas åkte vi från Agia Marina mot Kolymbari och efter det vidare uppåt..uppåt..huu!! Utsikten var jättevacker men sen... ju högre upp vi åkte så kom den där hissnande känslan!! Även om jag blundar så får jag "hål i ryggen" och en känsla av att dras ner mot stupen som en magnet! Det var bara för maken att vända efter som jag bääade högre än getterna🐐 som sprang bredvid oss. Jag avlämnades nere vid havet, badade o njöt på klapperstenstranden och han gjorde en ny uppstigning med vespan, som nu var betydligt lättare att hantera. När han efter nån timme återvände sa han att det var nog tur att jag inte varit med. Det hade börjat "kittla i benen" när han börjat nå toppen! Han som inte är ovan att snirkla runt i grekisk terräng!! Raksträckan tillbaka via Gerani mot Agia Marina var en ren njutnig för mig!!
/ Kajja

[Kalimera]

Den där vandringen som gjorde att Camilla blev höjdrädd var den som går till kyrkan Stavros på Kalimera.



Så här såg det ut på ett ställe där vi stannade för att vila.

Fler höjdräddsbilder från den vandringen finns här.

[Monica P]

Fint och faktiskt roligt skrivet. Det är delvis rationellt att vara höjdrädd , man kan förstås ramla! Inget roligt med det. Delvis är det eko efter ens mamma som stått och varit ängslig när man gjorde något våghalsigt...

[Kalimera]

Ursprungligen postat av Monica P

Fint och faktiskt roligt skrivet.

Tack!

[Janérik]

Ursprungligen postat av Monica P

Fint och faktiskt roligt skrivet. Det är delvis rationellt att vara höjdrädd , man kan förstås ramla! Inget roligt med det. Delvis är det eko efter ens mamma som stått och varit ängslig när man gjorde något våghalsigt...

Men egentligen är väl inte risken att ramla större om du står uppe på en höjd än om du står på mattkanten och hur ofta har man ramlat från mattkanten

Mvh Janérik