Promenaden genom olivlunden till Lichnos

[bon]

Nu är det jag som är udda igen. Nästan alla som pratar om Parga och Lichnos verkar tycka att det är en baggis att gå genom olivlunden över berget till Lichnos. Jag har gjort soldatprovet i snömodd i uppförsbacke, gått vildmarksleden i Göteborg och är ganska vältränad promenadmässigt men, jag tycker inte det är en baggis att gå till Lichnos från Parga utan åker hellre "Parga Express" eller tar en taxi.

Första året gick gossen (då 5 år) och jag till campingen, fanns inte så mycket hus och hotell på den tiden, där sprang det sköldpaddor lösa i en stor hage och getterna var instängda i ett miniplåtskjul. Vi tyckte den prommisen räckte, vi gick från Piso Krioneri.

Andra året gick gossen och jag (han 6-7 år) tillbaka till campingen, nu fanns det fler hus och hotell inga lösspringande sköldpaddor och getterna var fortfarande inklämda i plåtskjulet. Vi tyckte prommisen räckte.

Tredje året hade gossen blivit ytterligare några år äldre så nu satsade vi på att vi skulle klara prommisen till Lichnos som "alla" gick. Inga sköldpaddor men getterna hade fått gå ut och många nya hus och hotell. Gossen och jag var laddade med matsäck, vatten och bra skor. Vi gick över det uttorkade diket, följde stigen uppåt och uppåt och uppåt. Det var ganska fint, vi fikade en stund för att sedan fortsätta, vi passerade en skylt där vi kunde välja att gå tillbaka (utförsbacke), gå till kapellet eller Lichnos (havsbad), vi valde Lichnos för iår skulle vi klara strapatsen. Vi gick stigen som var himla gullig och ganska sval i den övriga 40-gradiga värmen och vi kom fram till vägen, inte långt ifrån där bussen stannar på stora vägen. Nu var vi nära (fågelvägen) havet, vi fikade lite till för att sedan "bara" gå sista biten. Suck, sista biten tog aldrig slut, det var en alpväg där man var tvungen att gå 700 meter åt först höger sedan vänster för att närma sig havet 25 meter. Efter en evighet var vi framme vid ett hotell och där gick vi vilse för inte visste vi att man var tvungen att gå igenom hotellet för att komma till stranden, vi kom på detta och var äntligen framme vid stranden efter närmare 3 timmars promenad. 1,5 timme i skogen och 1,5 timme på bilvägen som var dammig, het och LÅNG.

Gossen och jag har nu även vi gått till Lichnos från Parga, men jag säger: ALDRIG MER. Vad är hemligheten hos er andra som gillar att gå Parga-Lichnos, gick vi fel väg? Varför gillar inte vi prommisen? Efter detta har det bara varit "Parga Express" eller taxi.

birgitta

[Themis från Finland]

Tack Bon!
vi gick inte dit, och nu verkar det att det var vettigt!

[Kalimera]

och var äntligen framme vid stranden efter närmare 3 timmars promenad. 1,5 timme i skogen och 1,5 timme på bilvägen som var dammig, het och LÅNG.

Ni måste gått fel. Så lång tid tar det inte såvida man inte ålar sig fram. Och det gjorde ni ju inte. Bilvägen är det bara 3,5 km. Undrar verkligen hur ni gick.

Jag tycker att "vandringen" till Lichnos är den vackraste gå-till-stranden-sträcka som finns. Oerhört vackert! Ej att förglömma det "njutbara" ljudet från tusentals cikador.

[Eva L]

Ni gick vilse. Det är en enkel promenad som en frisk medelålderskvinna och en femåring går utan större ansträngning. Däremot är det lite tuffare att gå till Sarakinikostranden. Jag gick 2/3 delar av sträckan inte för att nå stranden utan för att uppleva naturen. Den sträckan kräver lite mer av den som går och är kanske för lång för en liten kille.

Eva

[bon]

Ursprungligen postat av Eva L

Ni gick vilse.

Det är det jag undrar över. Själva stigen i skogen efter första uppförsbacken var fin, Jannes bild är träffande, det var vacker. Men slutar stigen verkligen så högt upp så man måste gå den förskräckliga alpvägen och vara livrädd i varje kurva för bilarna. Hade det bara varit olivstigen så kanske en gång till, men med vägen som sistabit: Aldrig mer.

Men vi är alla olika, det kommer säkert fler olivlundsvandrare. Om jag skulle göra om det så skulle jag nog göra det som en utflykt till kapellet och sedan gå tillbaka till Parga, det tror jag skulle vara en bättre utflykt för gossen och mig.

Att promenera till Sarakinikostranden måste vara bra långt, jag har bara åkt med "Parga Express" och med snabbåt så tar det 15-20 minuter om jag kommer ihåg rätt.

En undran: är det någon annan som har sett de vilt springande sköldpaddorna?

birgitta

[Eva L]

Jag såg små vilda sköldpaddor på vägen till Sarakiniko i närheten av "kolonilottsområdet".

Eva

[parga]

Nu kommer jag med en fråga som avviker från promenaden till Lichnos. Det är bara så att jag kom på en sak när jag läste dessa inlägg. Du Eva, kanske kan svara på den?

Hur går man till Sarakiniko? Är det som jag tror, att man går bortanför hamnen på Valtos, upp i olivlunden där och sen vidare? För jag har tittat och begrunnat Google Earth. Det ser ut som stigen/vägen där uppe fortsätter norröver. Vi gick upp till det lilla kapellet som ligger där ute på udden i fjol. Men jag söker i mitt minne men kommer inte ihåg om vägen fortsatte!
Tänkte att jag och min sambo skulle ta en vandring till Sarakiniko och till Lichnos. Är lite nervös inför Lichnosturen, nu efter jag har läst här. Brukar ofta gå vilse!
Det är väl en upplevelse det med, att gå vilse menar jag!

[UlfWiman]

Tror knappast man går vilse. Jag har lärt mina barn att hitta vilse. Möjligen i en Norrländsk skog med massor av mil utan ett hus.

Uffe

[pysen]

Promenaden till Lichnos.
Vacker? Nja, inte så värst.
Ganska bökigt men ändå ett kul avbrott i turistandet.
Fast inte är det någon: "Oj, vilken höjdar"-upplevelse.
Och bland husen man passerar innan man kommer in bland träden fanns det hundar som inte lät jättesnälla (vi är annars inte rädd för hundar).

[Carita]

Det enklaste sättet att hitta vandringsstigarna i Parga är att köpa vandringshäftet och -kartan: Walks in Parga, by Lance Chilton. Jag köpte min på Internetkaféet i centrum vid båthamnen. På kartan ser man tre olika stigar till Lichnos beach. Den till Sarakiniko beach verkar vara jättelång. Häftet har beskrivningar på många olika vandringsleder.

[anni]

Hej på er alla vandrare!

Det är konstigt hur olika man upplever saker.
Jag gick ensam (mötte kanske fyra personer på hela vägen) genom olivlunden till Lichnos och vidhåller att det var en speciell upplevelse.

Träden med sin dämpade färgskala, de svarta näten, tystnaden (förutom cikadorna) var mycket stämningsfullt.
Jag fotograferade en hel del och har haft bilderna som underlag till mina målningar när jag kom hem.
Vandringen tog ca tre kvart och visst var sista biten lite tjatig och brant, men mer än två tre bilar kom det inte (slutet av sept.)
Några hundar såg jag inte till men väl två åsnor.

Jag gick stigen två gånger medan jag var där men jag var lite lat och tog båten hem.

Anni

[Eva L]

Tycker också att olivlundarna runt Parga är fantastiska. De svarta näten och ljuset som silar in mellan träden får mig att tänka på en film av Theo Angelopoluos.

Lite som att vandra i en saga. Olivlunden utanför Della för var det bästa med mitt boende. Vackert när dimman en kväll la sig mellan träden. Måste bli underbara tavlor som du målar.

Eva

[bon]

Ursprungligen postat av Carita

På kartan ser man tre olika stigar till Lichnos beach.

Intressant, var kommer man fram på Lichnossidan, uppe vid stora vägen eller nere vid campingen? Eller kanske det finns 3 olika komma-fram-till-Lichnos-ställen?

birgitta

[anni]

Jag kom fram högt upp vid stora vägen båda gångerna och visst var vägen ner på serpentinvägen lite trist men sedan väntade ju den härliga stranden som en belöning.
Jag gick och glodde på växter och oliver som höll på att skifta från grönt till svart, plockade små stenar osv. Man kan också sjunga en stump medan man går. Eller tänka på lunchen man ska inta på en utav de trevliga tavernorna.

Flera tavlor har det blivit med oliv-motiv!

Anni

[pysen]

Alltså.
Nu ska jag vara riktigt ärlig.
Om samma promenad gjorts hemma i Sverige hade den inte varit så speciell. Inte alls!
Men nu är den ju nästan legendomspunnen.
Hm...

[bon]

Ursprungligen postat av pysen

Men nu är den ju nästan legendomspunnen.
Hm...

En liten skvätt i mitten var faktiskt väldigt fint, jag skulle gärna gå där igen men då inte till Lichnos utan ha en skogsutflykt för att sedan återvända hem igen. Till Lichnos tar jag taxi.

birgitta

[Carita]

Angående de 3 stigarna till Lichnos som jag skrev om:

En stig börjar vid Piso Krioneri beach, går opp på kullen där, via kapellet Agia Eleni, och vidare. I slutändan ser det ut som om man kan ta en liten stig ner till campingen. Men man måste då vika av från den bredare stigen som går till stora vägen. Jag var själv bara till kapellet och vände.

En annan stig hittar du om du går ut från stan förbi Piso Krioneri och rakt fram hela tiden tills vägen tar slut. Den har jag gått och kom också till stora vägen och måste sen gå nedför serpentinvägen till stranden. Men också där skulle man mot slutet ha kunnat vika av på en mindre stig som går till den första stigen och sen ner mot stranden.

Den tredje stigen, börjar som den ovan. Men en bit innan vägen tar slut svänger man till vänster vid en taverna. Sen första vägen till höger, förbi ett hotellområde och rakt fram. Den stigen går förbi huset med de arga hundarna. Den förenar sig också med den andra stigen och sen kan man ta lilla stigen ner till stranden. I stället för att komma till stora vägen.

Det här är krångligt att förklara och säkert svårt att förstå. Det bästa sättet är att köpa kartan som jag rekommenderade (Walks in Parga by Lance Chilton). Där hittar man alla stigar.

[bon]

Ursprungligen postat av Carita

Det här är krångligt att förklara och säkert svårt att förstå.

Tackar. Jag fattar fullständigt och detta har hjälpt mig, ska fundera lite och återkommer senare.

birgitta

[PO]

Det är rätt förståeligt om man går vilse här, olivnäten hänger bitvis lågt och jag kan tänka mig att stigarna blir olika år från år i odlingen.









Utsikten från kapellet är "rätt ok"


Och stranden duger väl..


En vacker plats är det, vi gick upp till kapellet men tog moppen till stranden.

//PO

[Eva L]

Fina bilder. Själv har jag bara ett foto från promenaden med Ann, Tommy och Tommy ståendes vid ett jätteträd. Vill minnas att det var en lite urholkad trädstam. Jag tycker att det är en mycket enkel och trevlig promenad som ingen med normal kondition bör avskräckas av.

Eva